- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 2. Innehållande Katolska Tiden (normalstil) /
209

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ett sådant bof, som han, hade ingen utaf de förra
erke-biskoparna hållit, och det fördunklade alldeles den tarfliga
herr Sten i Stockholm. Till erkebiskopen samlades också
alla herr Stens fiender och afundsmön, likasom till en
anförare, och derigenom ökades ännu mera hans «anseende.
Litet fruktade han för herr Sten, och hvarken han eller
hans vänner brydde sig om att dölja det fiendtliga sinne,
han hyste mot riksföreståndaren. Denne hade ytterligare
velat försöka att i godo komma öfverens med erkebiskopen
och skref honom vänligt till, straxt efter hans ankomst,
kallade honom sin fader och bjöd honom stå, fadder åt en
son, hvilken herr Sten i dessa dagar hade fått. Men
Gustaf Trolle föraktade denna höflighet, for ej till
Stockholm, utan fortsatte sitt förra öfvermodiga lefverne, och
höll med de missnöjda herrarna hemliga sammankomster
om konung Kristians inkallande. Nu uppblossade herr
Stens rättmätiga vrede och han samt hans unga och raska
rådgifvare ville med våld straffa erkebiskopens
förmätenhet; men biskoparna, som fruktade det inbördes kriget,
sökte på allt sätt att mäkla fred dem emellan. På ena
sidan varnade och förmanade de Gustaf Trolle till mera
foglighet och eftergifvenbet, men det verkade föga på hans
hårda och stolta sinne. Å andra sidan förmanade biskop
Hans Brask riksföreståndaren, att styra sin vrede och
besinna, att det gällde icke allenast honom sjelf, utan hela
rikets lugn och väl. Sten Stures ömsinnta ocb milda hjerta
bevektes af dessa skäl. Han undertryckte sin rättvisa
harm, öfvervann sin billiga afsky för Trollen, och beslöt
att än en gång söka en fredlig förlikning. Han for till
Distingen 1516, samt trädde i Uppsala domkyrka inför
högaltaret till Trollen, lyckönskade honom till
erkebiskops-stolen och ville i en fullkomlig försoning och glömska
be-grafva allt gammalt agg, alla oförrätter och endast
tänka på det gemensamma fäderneslandets väl. Men den
nedrige,, Öfvermodige prelaten besvarade dessa ädla känslor
med förakt, gäckeri och bittra förebråelser. Brinnande af
en ädel harm vederläde herr Sten straxt på det heliga
Fryxellt Ber. IL 14

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:14:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/2n/0213.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free