Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kringsprida, och bifogade dervid sina egna bref, uti hvilka
han dels med hot dels med löften sökte vinna folket. Både
bref och bannlysning blefvo af Svenskarna föraktade.
Gudstjensten fortsattes som förut och folket bibehöll sin
gamla kärlek och trohet för herr Sten. Men konung
Kristian hade äfven utrustat en flotta med 4000 man,
hvilka under anförande af den tappra sjöhjelten Severin
Norrby och Joakim Trolle, erkebiskopens farbroder,
anlände till Upplandsskären, hvarest Danskarna började härja
landet. Herr Sten slog dem snart tillbaka, och han sättde
nu för sista gången några rådsherrar till Trolleri5 han
bad och besvor honom att förbarma sig öfver det
olyckliga fäderneslandet och icke längre gynna dess fknder.
Det var för döfva öron taladt; Gustaf Trolle tänkte på
sin hämnd och sin höghet, icke på fosterlandets välfärd
och ära. Emedlertid hade Danskarna ånyo landstigit vid
Dufvenäs, straxt utanför Stockholm. Sten Sture, åtföljd af’
den unge och tappre Gustaf Wasa samt en trogen
krigshär, skyndade dit, och slog Danskarna så, att de efter
en stor förlust måste skynda sig ombord igen. De seglade
tillbaka till Danmark; men efterlemnade elände och
förstöring, emedan de flerestädes stränderna utefter landstego,
härjade och brände land och städer.
Sten Sture sände några af de vid Dufvenäs tagna
danska fångarna till erkebiskopen för att underrätta honom
om det olyckliga slutet på danska tåget. Då erböd sig
Trollen, att öfverlemna slottet, allenast han finge fri och
säker fara derifrån och tillträda sitt stift igen: men herr
Sten svarade, att Gustaf Trolle hade bort göra detta
anbud långt förut. Nu hade för hans skull så mycket bloå
flutit, att han vore att anse som en mandråpare och en
till det heliga biskopsembetet ingalunda tjenlég man Ed
riksdag sammankallades i Stockholm den 23 Nov.
Erkebiskopen kom dit på gifven lejd, men förde ett stolt ocb
högmodigt språk inför ständerna. De voro, sade han
icke hans rätte domare. Han ville bevisa sin oskuld
inför den heliga fadren i Rom, som anförtrott honom både
det andeliga och verldsliga svärdet, hvarmed han iökt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
