Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utbrast sålunda ett allvarsamt uppror. Då skickade Johan
dit prins Kristian, som nu var en tjugu års yngling, på
det att han skulle få någon sysselsättning för sitt häftiga
och oroliga lynne, och tillika dämpa dessa rörelser.
Kristian gjorde detta, dels med våld dels med list, och förfor
dervid med både förstånd och raskhet, men tillika med så
mycken grymhet, att han till större delen utrotade hela
den mögligare norrska adeln. Några få kommo undan ocb
deras afkomlingar lefde obemärkta som bönder inne uti
landet; likväl bibeböllo de alltid sin höga börd i kärt
minne, och ännu i denna dag får man understundom uti
de stora bondstugorna bland norrska fjellen se bondens
hela slägtregister, härledt ända från Olof den Helige och
Harald Hårfager, inskuret på de breda bjelkarna. — Det
var jemnväl under denna tiden, som Kristian företog det
grymma krigståget uti Sverige, som vi redan förut sidan
197 omtalat; och hade han genom allt detta utspridt stor
räddhåga och fruktan för sig öfver hela norden.
Under den tiden, som prins Kristian var i Norrige,
lefde uti Bergen en qvinna af läg och ringa börd, råa ocb
föraktliga seder, men ett listigt, dristigt och äregirigt sinne.
Hennes namn var Sigbrit, och hennes fädernesland Holland,
hvarest hon varit frukt må nglerska; i Norrige blef hon
krögerska. Hon hade fört med sig sin dotter, Dyvika,
hvilken af alla beskrefs så utmärkt skön och intagande,
-att hennes like ej fanns uti hela norden och ingen kunde
se henne utan att blifva på det högsta intagen. Hon hade
äfven ett mildt, ömt och godt hjerta, hennes seder voro
%rena och hennes rykte obefläckadt i hela staden.
Erkebiskop Walkendorf i Trondhjem, hvilken tillika var prins
Kristians kansler, såg och talade en gång med henne pft
gatan och blef alldeles bänryc^t af hennes behag. Han
beskref dem med så mycken förtjusning för prins Kristian,
att denne dag och natt endast tänkte på den sköna
holländskan. Slutligen beslöt han att fara den långa och
farliga vägen från Kristiania till Bergen, enkom för att få
se denna landskunniga skönhet.’ En bal tillställdes samma
afton; och alla stadens fruntimmer blefvo bjudna dit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
