- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 2. Innehållande Katolska Tiden (normalstil) /
217

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kristian blef straxt hänryckt af Dyvikas skönhet. För
att ej förråda sig, dansade han först med det
fruntimmer, som salt bredvid Dyvika, och andra dansen med
henne; men delta sista förnyade han flera gånger på
aftonen, så att alla klarligen såso, hvad han i början vill«
så* noga dölja. Ifrån detta ögonblick var han för evigt
fästad vid henne. Bon och Sigbrit måste följa efter honom
till Kristiania, der ban åt dem lät uppbygga elt präktigt
hus, och gaf dem från sitt slott mycken betjening och
allt, hvad de önskade; och den annars så härda och
oböjliga Kristian kunde lätteligen af den sköna Dyvika ocb
den sluga Sigbrit ledas, hvart de ville. Folket, som redan
förut hade trott Sigbrit vara en elak trollpacka, påstod,
att hon genom en kärleksdryck hade förhäxat Kristian och
bundit honom för alltid vid Dyvika.

FEMTE KAPITLET.

OM KRISTIAN TYRANNS REGERING.

Vid ryktet om prins Kristians beslutsamhet och
hårdhet började danska rådet tveka om de skulle våga taga
honom till konung; ty de fruktade mycket, att han skulle
blifva en sträng ocb sjelfrådig herre samt inskränka deras
magt och anseende. Nästan uti hela Europa måste
konungarna på den tiden vid sin hyllning underskrifva en
konungaförsäkran eller så kallad handfästning, hvaruti rådets,
den högre adelns och presterskapets företrädesrättigheter
bekräftades och ofta nog utvidgades, så att konungens magt
var så godt som ingen; all rikedom och allt anseende
hopades hos de höga herrarna och presterna, och bönderna
voro endast de förras slafvar. Så var också förhållandet
i Danmark; rådet fruktade likväl, att Kristian skulle göra
slut derpå. Men de sista åren, konung Johan lefde, var
prins Kristian nere i Danmark, ställde sig ganska stilla och
ödmjukt samt helt förändrad till sinnes; så att de
bedragna rådsherrarna vid Johans död 1513 valde Kristian till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:14:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/2n/0221.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free