Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att ban skutte skilja Dyvika från sig. Men detta oaktadt,
och ehuru Isabella sjelf var af en stor och sällsynt
skönhet, af ett mildt och ädelt sinnelag, sä behöll likväl
Kristian qvar sin Dy vika likasom förut, till sin unga
drottnings skymf och till Fådets och hela rikets förargelse.
Men år 1517 dog Dy vika helt hastigt, och, såsom
man sade, af gift; de fleste trodde genom rådets, andra
åter genom Torbern Oxes tillställning. Djupt smärtades
Kristian öfver förlusten af sin älskade, och med denna
sorg upptände sig hos honom ett lågande begär att
hämnas hennes död. Hans fordna grymhet och vildsinthet
uppvaknade å nyo, och ingen förmådde nu mera styra eller
stilla honom. Hans vrede vände sig först emot herr
Torbern Oxe. Denne var en storättad, förnäm, skön och
mycket ansedd man, öfvad uti alla den tidens idrotter
samt höfvidsman på Köpenhamns slott. Han hade varit
alldeles förtjusad öfver Dy vikas skönhet, ocb det sades
också, att hon gynnat honom mycket. Af denna orsak
var Kristian honom ständigt gramse, och anklagade honom
nu för samma sak, såsom den der besmittat Kristians
konungsliga säng. Rådet svarade, att Isabella och icke
Dyvika var Kristians gemål; och dessutom kunde ingenting
herr Torbern bevisas och han sålunda till intet straff
dömas. Den rasande konungen vredgades högeligen häröfver.
Om, sade han, han sjelf haft så många* vänner i rådet,
som herr Torbern slägtingar, så hade väl domen blifvit
annorlunda. Men, svor han, om också herr Torbern Oxe
hade en hals så tjock som en oxe, så skulle han likafullt
mista den. Han lät nu införa från landet tolf bönder,
ställande dem inom en spetsgård, förde dit herr Torbern
ocb förnyade anklagelsen. Bönderna kunde å ena sidan
ej inse herr Torberns brottslighet, men å den andra
insågo de alltför väl konungens vrede och sin egen fara.
I ångsten fällde de det utslag, att icke de, utan Torberns
gemingar, dömde honom. Detta utslag var för den
blodtörstige Kristian tillräckligt. Herr Torberns slägtingar
kastade sig med tårar och böner knäböjande för konungens
fötter. Det var förgäfves. Hela adelsståndet underteck-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
