Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
o
fm/
Redan uti förra berättelserna hafva vi talat om
många af denna slägtens märkeliga herrar. Den
tappre Erik Kjellsson, som anförde Margarethas här i
slaget vid Falköping: den sluge och på Karl Knutssons
framgång så afundsjuke Krister Nilsson Wase, och hans
stolta söner, herr Karl, Nils och Johan: hans
sonsöner, den djerfve och krigiske biskop Kettil, som
lyftade kronan af konungars hufvud, och brodren, den
oförvägne och stridslystne Erik Karlsson, som trodde
sig kunna sätta henne på sitt eget; och slutligen Gustaf
Eriksson sjelf, som redan i unga år var Kristian
Tyranns förskräckelse, Sten Stures stöd, och sitt hela
fosterlands hopp och förtröstan. Alla de öfriga Wasarna
voro dessa lika: ansenliga, starka, sköna och vältaliga
män, oförskräckta både i ord och gerningar; stolta,
ärelystna, sluga och ihärdiga; ofta älskade, stundom
hatade, sällan glömda *).
Vi hafva sett, huru mycken afund rådde mellan
Karl Knutsson Bonde å ena och Krister Nilsson Wase
å andra sidan. Häraf uppkom ett häftigt och bittert
hat emellan dessa båda slägter. Sturarna, förenade med
Bondarna, höllo deras parti, hvilket var det starkaste
inom riket. Wasarna och de med dem beslägtade
Oxenstjernorna sökte deremot utländsk hjelp, och
höllo derföre med danskarna under nästan hela
Kalmarunionen. Herr Johan Kristersson blef likväl genom
sina giften, först med en Sture, sedan med en Bonde,
något dragen till svenska sidan. Hans son med Brita
Sture, herr Erik Johansson till Rydboholm, gifte sig
med Cecilia af Eka, halfsyster till Kristina
Gyllenstjerna, och blef således svåger med Sten Sture den yngre.
Han var också beständigt det svenska partiet tillgifven,
blandade sig likväl ej mycket uti dåtidens strider. Mest
satt han stilla på sina förläningar eller vid hofvet,
fördrifvande sin tid med allehanda förlustelser, ty han
hade ett mycket gladt och skämtsamt sinnelag. Hans
*) Se Handlingar rör. Scand. Hist. IX. 89.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
