Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
hans faderliga råd. Erkebiskopen berättade då, huru
Gustaf vore inbegripen uti Kristina Gyllenstiernas
dagtingan, samt huru nådigt Kristian mottagit alla
svensliar, som öfvergått till honom. Det vore derföre bäst,
alt Gustaf följde sina vänners exempel och anropade
konungens nåd. Erkebiskopen skulle sjelf antaga sig
hans sak på det varmaste. Gustaf blef dock icke
öfvertygad. Han kände Kristian för väl, hade på Kallö
hört för invcket af danskarnas tal, samt var slutligen
en allt för klok och försigtig herre att utan tvång
lemna sig i sin fiendes händer.
Någon lid härefter, det var fram uti November
månad, gick herr Gustaf en dag ut på jagt" i nejden
kring Räfsnäs. Han mötte då helt oförmodadt sin
svå-gers, herr Joakim Brahes, gamle, trogne räntmästare,
som hade följt denne till Stockholm. Ack käre herre!
utbrast den gamle med tårar, så snart ban fick se
Gustaf, nu står det fast ynkeligt och eländigt till här i
riket. Han skulle derefter börja berätta om blodbadet
i Stockholm ; men tungan stammade och gråten qväfde
rösten; med tårar och åthäfvor besvarade ban den
häpna Gustafs frågor. På detta sätt fick denne veta allt:
sin faders, sina slägtingars och vänners död; sin
moders, sina systrars fångenskap; fäderneslandets
fullkomliga fall och förtryck, och slutligen att ett högt pris
var satt på hans eget hufvud. En straxt derefter fran
Stockholm återkommande frälsebonde bekräftade de
förskräckliga underrättelserna.
Vi kunna ej beskrifva sonens sorg, brödrens
klagan, hjeltens harm och det redliga hjertats förtrytelse.
Gustaf hade förlorat allt. Men högsta nöd ger högsta
mod. Gustaf beslöt våga allt mot tyrannen. Han
samlade tillhopa sitt guld och silfver, satte sig till häst och
reste från Räfsnäs, åtföljd af en enda dräng, ämnande
sig till Dalarna. Då de farit ett stycke väg, kommo
dei till Kolsunds färja, som går öfver till Sela-ön.
Drängen, som emedlertid besinnat, hur vådligt hans herres
företag var, beslöt att begagna sig af tillfället, och då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
