- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 3. Innehållande Lutterska tiden. Afd. 1. Gustaf I och Erik XIV /
12

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

12

Gustaf hade först ensam kommit öfver sundet, kastade
sig drängen på hästen och ämnade rymma undan både
med den och alla dyrbarheterna. Men Gustaf satte
hastigt öfver sundet igen och föiföljde rymmaren så
ifrigt, alt denne slutligen i ångsten kastade sig af hästen
och sprang in i skogen, döljande sig der, så fort han
förmådde. Guslaf återtog sin häst, sina dyrbarheter
och sin förra väg. Han hade hittills funnit endast
falskhet eller feghet. Hos det folk, som under Sturarna
och Engelbrekt så ofta räddat fäderneslandet, väntade
ban återfinna svenskarnas urgamla trohet och tapperhet.

FEMTE KAPITLET.

OM GUSTAF WASAS ÄFVENTYR UTI DALARNA.

Uti slutet af November, kom Gustaf upp (ill
Dalarna. För att vara okänd, hade ban hos en bonde
aflagt sin herredrägt, rundklippt silt hår, klädt sig med
trind hatt och kort vadmalströja, och gick sedan med
yxa på axeln lik bonddrängarna omkring och sökte
arbete. Han tog först tjenst hos den rika bergsmannen
Anders Persson på Rankhyttan, på hvars loge han
tröskade några dagar. Snart märkte likväl de andra
drängarna, att han var föga van vid arbetet, och de
tycktes finna hos honom audra låter och åtbörder än hos
en vanlig bondedräng. En piga såg också en gång exi
silkeskrage sticka fram undan vadmalströjan, hvilket
hon tillika med sina gissningar straxt berättade för sin
husbonde. Denne kallar Gustaf afsides, betraktar och
igenkänner honom snart, ty de hade ofta varit
tillsammans uti Upsala. Anders Persson moltog visserligen
Gustaf väl, men då denne berättade Stockholms
blodbad och uppmanade honom till fäderneslandets
räddning, då började han draga sig undan; ja, af fruktan
vågade ban icke ens att längre hysa Gustaf, utan
rådde honom att begifva sig längre upp i landet och of-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:30:15 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/3/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free