- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 3. Innehållande Lutterska tiden. Afd. 1. Gustaf I och Erik XIV /
26

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

26

son dref fienden fore sig efter hela Smedjegatan; Lars
Eriksson efter hela Långgatan: och gick det så tvärt
igenom staden ända till klosterbron öfver lilla åen,
hvarest många i trängseln störtade i vattnet. Andra
skyndade in i klostret, begärande der skyndsam bikt
och aflösning, ty de fruktade hvart ögonblick att fällas
af de förföljande svenskarna. Bakom bron hade
danskarna uppkastat förskansningar och här slutade striden.
Svenskarna släckte elden i staden, och Lars Eriksson
med sin hop drog åter ut till herr Gustaf, förande med
sig danskarnas fältstycken, hvilka ban tagit vid sitt
häftiga anfh.ll på långgatan. Men de bergsmän och
bönder, som stannade qvar i staden, ovane vid ordning
och tukt, samt troende allt vara förbi, skingrade sig
och begynte plundra köpmansbodarna. Andra gingo
ned i kàllrarna och helsade på dryckesvarorna, och
några lustiga bussar bland dem buro ett stort vinfat
upp på rådstufvusaleu, satte det midt på golfvet, och
sig rundt deromkring, begynnande under sång och
lustigt snack tömma på tunnan. Danskarna, minnandes
huru det tillgick vid Köpiug, samlade sig bakom åen
och beredde sig att anfalla svenskarna, då desse blifvit
rusiga. Men Gustaf Wasa hade ej heller glömt denna
olycka och kände alltförväl Dalkarlarnes ringa
krigsordning, Han sände Lars Olsson med dess hop straxt
tillbaka att gifva akt på danskarnas rörelser. Detta
skedde i hög tid och var böndernas lycka. Lars Olsson
hann knappt till torget, förrän han mötte danskarna,
som i fulla vapen och god ordning åter tågade in i
staden. Här uppstod ånyo en skarp och häftig strid;
men danskarna måste återigen vika och draga sig
tillbaka till förskansningarna bakom åen. Nu kom herr
Gustaf sjelf ned i staden. Med vrede försporde han
böndernas oordning och dryckenskap, och förehöll dem
sådana laster med allvarsamma och skarpa ord. Hön
gick ned uti källrarna, slog sjelf banden af vinfaten
och öltunnorna, låtande allt bortrinna på marken.
Sina tjenare befallde han göra likaledes: «Jag ser hell-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:30:15 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/3/0036.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free