- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 3. Innehållande Lutterska tiden. Afd. 1. Gustaf I och Erik XIV /
61

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

61

de af deras sold, men det ville ej räcka till. Då
föreslog Gustaf, alt äfven de andlige, som annars voro fria
från skatter, skulle fylla bristen, så alt riket måtte från
detta besvär befrias. Presterna satte sig häremot,
åberopande andeliga frälset, men alla de andra funno
Gustafs förslag billigt, och en reda summa af silfver och
guld måste från de rikaste kyrkorna utbetalas. Brasken
nekade: I allt annat, sade han, ville han göra
konungen till viljes. Kyrkans heliga egendom kunde han ej
förminska. Gustaf skref honom höfligt till, kallade
honom efter tidens sed nådige herre. Brasken nekade
anda. Gustaf skref åter elt bref, fullt af allvar och
hot; Brasken betalade och efter honom alla de öfriga.

Men en bland de nyvalda biskoparna beslöt
störta den tilltagsne konungen. Det var Peder
Sunnanväder uti Westerås, vanligtvis kallad Peder kansler; ty
han hade haft denna syssla hos unge herr Sten.
Fordom en bland Sturehusets tjenare, var han dock känd,
som oärlig förvaltare af dess gods. Han ville nu
störta Gustaf från, och upphöja unge Nils Sture på tronen,
och sålunda hämnas på en hatad fiende, och sjelf
blifva allsmägtig under en af honom tillsatt konung. Han
skref upp till Dalarna, föreställde Dalkarlarna, huru
stor orätt var begången mot Sturarna, då de förbi»
gingos och Gustaf valdes till konung. Han utmålade
äfven denne såsom en gudlös tyrann och uppmanade
dem till uppror. Sådana bref kringspriddes öfver allt
uti bygderna. Den trofaste Lars Olsson,
befallningsman i Dalarna, uppsnappade några och sände dem till
konungen. Denne beslöt alt kraftigt och hastigt mota
sådana försök, satte sig genast till häst och red, åtföljd
af några rådsherrar, till Westerås. Här trädde ban
straxt upp uti domkapitlet och lade för biskopen och
kanikerna de upproriska brefven med biskopens egen
underskrift. Peder Sunnanväder bleknade härvid, ville
neka, men kunde ej komma ifrån de klara bevisen.
Gustaf begärde rådets dom öfver förrädaren.
Sunnanväder hade kunnat efter lag dömmas från lifvetj han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:30:15 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/3/0071.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free