- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 3. Innehållande Lutterska tiden. Afd. 1. Gustaf I och Erik XIV /
68

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

68

Nils Eriksson vaknade ej lika glad, som han somnat;
ty, hastigt uppskrämd, måste han uti bara skjortan fly
undan. Penningar och kläder togo tyskarna; men det
värsta al allt var, huru hau inför den stränga
konungen skulle kunna försvara sin lättrogenhet och olydnad.

Berendt förstod väl, att Gustaf ej skulle härmed
lykta leken. Han samlade derföre tillhopa alla tyska
knektar der i nejden, föregaf falskeligen, alt Kalmare
län och slott, som konungen nu ville återtaga, vore
van Melen lagligen gifvet såsom fru Margaretas
brudeskatt. Af sådan konung kunde de vänta hvarken sold
eller rättvisa. Båda delarna lofvade van Melen
run-deligen. Knektarna svuro honom lydnad och drogo
upp på slottet, men borgrarna i Kalmar, hvilka han
äfven ville tubba till affall, voro ståndaktige. Han
anförtrodde derefter slottet jemte den der fångne tolfåriga
Nils Sture uti Henrik Jutes vård. Denne, en gammal,
trofast tjenare hos Sturarna och dem i döden tillgifven,
inbillade ban, att bela upproret var tillstäldt endast för
Sturarnas skull. Den gamles hjerteliga, bergfasta ti 11—
gifveuhet skulle lockas och missledas till
otacksamhe-tens och förräderiets försvar: sjelf med sin gemål, sina
barn och förnämsta egendom, steg han ombord för att
segla till Tyskland: svenskarna förföljde honom ända
ned till stranden, nedhöggo och tillfångatogo der flere af
hans tjenare. Berendt begaf sig till Mecklenburg, hvars
hertig, Albrekt, var Gustafs liende. Sedan for ban
bela sin lefnad omkring, hos främmande furstar. Eho,
som blef Gustafs ovän, till honom kom van Melen. Då
fred slöts med Gustaf, måste van Melen fly. Intet lugn,
ingen fast boning fanns för deri föraktade förrädaren.

Dyrt blef dock detta förräderi för Gustaf.
Kalmare slott skulle nemligen återeröfras. Han drog
oför-töfvadt dit mèd en stark krigsmakt. På slottet var en
gammal flintskallig bysseskytt, så skicklig, att ban
troddes stå i förbund med hin onde. Då svenska rytteriet
svängde upp, såg denue bysseskytt, hvar Arvid
Westgöte red och trodde, att det var konungen, ty Arvid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:30:15 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/3/0078.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free