- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 3. Innehållande Lutterska tiden. Afd. 1. Gustaf I och Erik XIV /
81

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

81

för denna sin räddhåga fick han uppbära både många
och skarpa förebråelser af Brasken. Det vàr dock
långt ifrån, att Johannes Magnus gillade Gustafs
företag. Han var i själ och hjerta katolska läran tillgifven,
och sökte motarbeta konungen, så mycket hans fruktan
tillät.

För att, som han trodde, uppehålla sitt embetes
och läras anseende, började han halla en utmärkt
präktig bofstat i Uppsala. Ynglingar af de förnämsta
adeliga slägter tjenade, som hofjunkare och småsvenner,
uti hans hof, och så väl i kläder, som mat och
prydnader, öfverträffade ban vida den taifliga konungen.
Han for omkring på biskopsvisitationer i sitt stift.
Tvåhundrade beväpnade män följde honom. En förut
oerhörd prakt omgaf honom; och en mängd högtidliga
ceremonier, t. ex. invigningar af kyrkor, klockor,
mes-sekläder och mera dylikt, skulle fästa folkets sinnen
vid de påfviska praktfulla kyrkobruken samt bibehålla
och öka den vördnad, de förut hyste för erkebiskopens
helgade person.

Gustaf försporde allt delta i Stockholm. Yid
återkomsten från sin ståtliga visitatationsresa, blef
erkebiskopen straxt kallad att infinna sig hos konungnn. Han
vågade ej vägra, utan reste straxt, och uppträdde för
Gustaf. Veten i, sade denne, hvad edert rätta hall
och ämbete är? Har vår herre Kristus befallt sina
apostlar föra sådant stort prål och ståt här i
verlden, som i gören, och förehafva slika fåfänga ling,
som smörja klockor, stockar och stenar?
Erkebiskopen kunde ej få ett enda ord för sig. Jag hafver
läst, fortfor konungen, uti den heliga skrift, ali
apostlarna var befalldl predika, lära och undervisa folket
om Ouds vilja, och om hvad tro och tankar
menniskorna skulle hafva om Gud och sig sjelfva, och att
dertill föregå sin församling med ett kristeligt
lefverne. Sådant vore äfven uti främmande länder
öfligt, der en hvar kunde få läsa Guds ord, uttolkadl
på sill eget lungomål. Men här uti Sverge voro bi-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:30:15 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/3/0091.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free