Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
83
nu en af sina hofmän alt tilltala bönderna på latin.
Hofmännen började högt och väl; och bönderna
lyssnade. Men, då de hörde det främmande språket,
ropade de, att de ej förstodo hvad mannen talade. Men
hvarföre, sade då Gustaf, älsken i så högeligen den
latinska messan, den i icke heller begripen? Bönderna
kunde väl ingenting svara härtill, men fortforo dock att
knota. Gustaf förstod att de ännu voro alltför
okunniga och förvillade för att förstå sitt eget bästa; och
ville således denna gången intet vidare med dem
företaga, utan red tillbaka med sitt sällskap till nya Uppsala.
Detta skedde i Maj månad. Det var den tiden
en gammal lek, att på stora gästabud någon skulle
nämnas till majgrefve och krönas med blomsterkransar.
På återvägen från Uppsala högar lät Gustaf fläta en
skön blomsterkrans och satte den sjelf hastigt på
erkebiskopens hufvud, utnämnande honom tillika till
majgrefve. Gustaf ville härigenom göra erkebiskopen löjlig.
Men denne, modig af böndernas uppförande, trodde,
alt konungen af fruktan ville visa honom en verklig
heder. Han lät derföre kransen sitta qvar, och
Upp-salaboarna sågo med förvåning sin erkebiskop, krönt
till majgrefve, komma inridande genom Svartbäckstullen.
Några dagar derefter gjorde ban ett stort gästabud
för konungen. Tvenne högsäten voro vid bordet; uti
dem suto konungen och erkebiskopen midt emot
hvarandra; dock var allting lillagadt med mera prakt för
erkebiskopens högsäte än för konungens. "Vid slutet
af måltiden vände sig erkebiskopen till konungen med
fylld bägare och sade: Vår nåd dricker eder nåd till.
Gustaf svarade: Din nåd och vår nåd rijmmas ej
under samma tak, hvartill erkebiskopen ej kunde svara
något: men alla närvarande utbrusto uti ett högt löje.
Äter om några dagar gick konungen upp uti
domkapitlet. Han frågade prelaterna, hvarifrån de hade
fått sina privilegier och hvarpå de dem grundade.
Peder Gallé uppstod och svarade på sina medbröders
vägnar: alt den heliga kyrkan hade bekommit sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
