- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 3. Innehållande Lutterska tiden. Afd. 1. Gustaf I och Erik XIV /
85

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

85

gon pålitlig vän i erkebiskopen, ulan att denne fastmer
Sökte försvara den påfviska läran, så mjcket en så svag
och försagd man kunde väga. Han kallade honom
derföre till sig och förklarade, alt han aldrig skulle
erkänna honom för erkebiskop. Han borde derföre se
sig om efter en annan befallning; och draga straxt
af landet; ty till Uppsala finge han aldrig mer komma.
Johannes vågade ej göra motstånd mot en så
egenmäg-tig befallning, utan afseglade straxt sedan ban
hopsamlat sina förnämsta dyrbarheter. Uti Roslngsskären
stannade ban dock, steg i land, och kallade presterna
deromkring till sig vid Söderby kyrka. För dem föregaf
han, att han vore sänd af konungen i
giflcrmålshan-del till prinsessan af Pålen. I skären hade han lidit
skeppsbrott, så att han ej kunde visa sig ined
tillbörlig prakt, ulan begärde nu understöd af presterna:
han skulle det vid sin snara återkomst rikeligen
betala. På detta sätt tillockade han sig en hop oxar,
hästar, silfver och dyrbarheter och for dermed öfver till
Danzig. Länge uppehöll han sig i Pålen i det hopp,
att åter komma till sitt ämbete igen. Han ville aldrig
deltaga uti de många upproriska stämplingar, som af
flyktade svenskar förehades mot Gustaf. Tvärtom
sökte han vid flere tillfällen att befrämja dennes och
Sveriges bästa; men yrkade tillika efter sitt hjertas tro
ifrigt deruppå, att konungen skulle åter antaga katolska
läran. Då ban med allt detta såg sig hkväl ingen ting
kunna uträtta, reste ban slutligen ned till Rom för att
der söka hjelp; men fann ingen. Ändtligen dog ban
uti fattigdom på ett Ilelgeandshus *) uti Rom år 1544.

tjügondeåttokde kapitlet.

OM SEVERIN NORRBYS SLUT.

Då Severin Norrby på Gottland så hårdt ansattes
af svenskarna, hade ban, som förut är nämndt, lofvat

•) Hospital kallades den tiden Helgcandshus.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:30:15 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/3/0095.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free