- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 3. Innehållande Lutterska tiden. Afd. 1. Gustaf I och Erik XIV /
89

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

89

tag, men glädjande för adeln, såsom en vink, att äfven
de kunde i framtiden få återtaga de egendomar, som af
deras förfäder blifvit bortskänkta.

Enligt andeliga frälset skulle en mängd brott mot
kyrkolagarna af prester dömas; men dessa sjelfva
kunde ej dragas inför verldslig domstol. Äfven häruti
gjorde konungen djerfva ingrepp. En yngling, Olof
Tvste, älskade en köpmansdotter i Wadstena.
Föräldrarna ville hindra giftermålet, och satte flickan i
kloster. Men Olof Tyste lyckades att befria henne
der-ur, hvarpå de båda rymde. Biskop Brask förkunnade
då öfver dem, såsom belgedoms-ränare, en bård
bannlysning. Ingen skulle med dem ata eller umgås; dc
skulle såsom hedningar anses; en hvar kunde dem
saklöst döda. De tvenne olycklige älskande flydde till
konungen. Han upphäfde bannlysningen, förenade dem,
och tillskref Brasken allvarligen, att innehålla med alla
bannlysningar, tills flere kyrkans prelater kunde
komma tillsammans till en lärdoms-ransakning, då den
skulle få beskydd, som sin mening med bättre skäl,
djupare grund och högre Skriftens förstånd bevisa
kunde. Ett ännu hårdare slag träffade presternas
frihet från verldslig domstol. De två afsatta prelaterna,
mäster Knut och Peder Sunnanväder, hade efter flero
upproriska stämplingar i Dalarna flytt till ]Norrige, der
de länge åtnjöto beskydd. Slutligen blefvo de dock på
Gustafs allvarsamma föreställningar utlemnade. De
instämdes för en domstol af både andeliga och verldsliga
män; Gustaf sjelf uppträdde som anklagare,
framläggande för domrarna ovedersägliga bevis på prelaternas
brott. De verldsliga herrarna dömde de anklagade,
som riksförrädare till döden; de andelige vågade af
fruktan för den närvarande konungen ej sätta sig mot
dornen; men protesterade deremot, att prester kallades för
verldslig domstol. Konungen brydde sig ej om deras
protest. De tvenne upprorsstiftrarna tvungos att hålla
ett skymfligt intåg i Stockholm, sittande bakfram på
utsvultna hästar, klädda i trasiga korkåpor och bäfvan-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:30:15 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/3/0099.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free