Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han trodde rikets förnämsta olycka och de största
hindren för dess välstånd bestå. Denna punkt gick
förnämligast ut derpå, att kronans inkomster voro alltför
ringa; klosternas och kyrkornas deremot alltför stora.
Allt detta var med den största utförlighet och
klarhet genomgånget och afhandladt uti kanslerens tal. När
det var slutadt, vände sig konungen till rådet och
biskoparna, begärande deras svar. Rikshofmästaren Ture
Jönsson Roos, den äldste af rådet, steg då upp och
bad konungen med tålamod höra deras svar.
Konungen jakade, väntande, att åtminstone adeln skulle
blifva på hans sida. Men Ture Jönsson, eftersträfvande
sjelf kronan, och i hemligt förbund med Brasken, ville
nu visa, huru han, tvärt emot konungen, lemnade
företrädet åt biskoparna. Han gaf tecken åt Brasken att
föra ordet för de andra. Denne begynte: Vi, som äro
i det andeliga ståndet, måste bekänna, att vi hafva vår
aldraheligasle fader tillsvurit och lofvat, att vi uti
läran eller några andra andeliga saker ingenting utan
hans samtycke, lof och minne företaga skola. Icke
mindre äro vi vår nådige herre och konung lydnad,
huldskap och underdånighet skyldige, dock, så vida
det ej strider mot de dekreter och förordningar, som
påfven och de allmänna kyrkomöten oss föreskrifvit
hafva. Icke heller är oss görligt att något afstå af
den heliga kyrkans egendom, det vare sig löst eller
fast; ty påfven har befallt oss det i förvar hafva.
Men de vidskepelser och oseder, som slemma prester
och munkar hafva infört, må väl aflysas, och de, som
sådant bedrifva, strängeligen straffas. Brasken
tystnade och satte sig. Konungen vände sig då till
rådsherrarna, sägande: Synes det eder, att detta är allt
rätteligen svaradt? Ture Jönsson och någre af hans
parti reste sig upp, sägande: att de ej annat kunde
förstå, än att biskopen i det närmaste svarat rätt,
ehuru ej tillfyllest på alla artiklar. När så är, sade
den förtörnade och bedragne konungen, så hafva vi
icke lust att längre vara eder konung. Allt hade vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
