- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 3. Innehållande Lutterska tiden. Afd. 1. Gustaf I och Erik XIV /
95

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förmodat oss andra svar af eder. Men nu kan det
icke förundra oss, att allmogen är galen och visar
oss all olydnad, harm och förtret, sedan vi förnimme,
att de hafva så goda tillskyndare. Få de icke regn,
så skylla de på oss; få de icke solsken, göra de
sammaledes. Händer dem hårda år, hunger och
pestilentia, eller hvad det vara må, straxt måste vi hafva
skulden. Detta är tacken för all den sorg och
bekymmer, vi draga för menige rikets och allas eders
välfärd. Vi måge arbeta på edert bästa, så mycket vi
förmå, så hafva vi dock ingen annan lön derföre att
vänta, än att i gerna sågen, det yxan sutte i
hufvudet på oss, fast ingen törs sjelf hålla i skaftet. En
sådan lön kunna vi likaså väl undvara, som någon
af eder. Vi måste dageligen draga mer arbete och
besvär än i veten eller kunnen förstå, både i
inländska och utländska mål, för del vi skola hetas vara
eder konung och hufvud. Likväl viljen i nu sätta
öfver oss både munkar och prester, och alla påfvens
kreatur. In summa sagdt, alla velen i dömma och
mästra oss, ändock vi äre utkorade till eder konung
och herre. Men hvem kan på slikt sätt vara eder
konung? Vi tro icke, att den värrste i helvetet skall
vilja det, än mindre någon menniska. Derföre mågen
i det veta, att vi säga oss alldeles slätt utaf med att
vara eder konung; i mågen dertill kora och välja,
den eder godt synes. Kunnen i få någon, den der i
alla motto vore eder alla och alltid till behag, såge
vi det gerna. Dock skolen i vara betänkte på att
lösa oss här redeliga ut, och betala oss vårt fäderne-
och möderne-arf, det vi hafva kostat på riket. Då
detta är skedt, så lofva vi eder, att vi vele draga vår
kos af riket och aldrig någon tid komma här in igen.

Vid dessa ord brusto tårarna fram uti konungens ögon.
Han steg ned från sin tron, gick hastigt utur salen och
derifrån upp på slottet, åtföljd af sina drabanter och
närmaste vänner.

Bestörtning och häpnad uppfyllde härvid allas

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:30:15 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/3/0105.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free