- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 3. Innehållande Lutterska tiden. Afd. 1. Gustaf I och Erik XIV /
99

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

99

Då begvnte bönderna och borgrarna att ötverljudt
ropa, alt derest ridderskapet ville vara orsaken till
rikets förderf, så skulle bönder och borgare med
konungens hjelp derföre hemsöka och straffa dem. De hade
redan i sådant ärende haft bud hos konungen. Vid
dessa ord förlorade de sammangaddade herrarna modet.
De begynte alla, och i synnerhet Måns Brynlesson, att
bedja Ture Jönsson besinna deras farliga belägenhet,
och icke hålla sig så styf mol konungen. Vi torde så
taga saken före, sade de, att ingen af oss kommer
hädan med lifvet. Herr Ture svarade då: Jag skall väl
denna gången låta mig nöja. Dock skall konungen
ingalunda tvinga mig till något Luttcri. Och, tillade
han, vill konungen icke blifva göder, så få vi väl råd
med honom på en annan tid. Det blef då efter
många och långa rådplägningar beslutadt, att kansleren och
Olaus Petri skulle sändas upp till konungen, förtälja
ständernas ånger och deras bön, att ban skulle
värdigas vara deras hufvudman; de kunde sig annars
ingalunda hjelpa. Sändebuden gingo och utförde sitt värf;
men Gustaf svarade dem korteligen : ali hvad han sagt,
det ville han blifva vid. Med tårar och knäfall sökte
de beveka honom; men förgäfves. De kommo åter
med hans vägran, och tillika sjelfva så förfärade af hans
stränghet, att de sade sig aldrig mera våga företaga en
sådan beskickning. Bestörtning och oro sågs öfverallt.
Snart afsändes tvenne andra herrar, biskop Magnus
Sommar och riksrådet Knut Lilje, med samma bud. Men
de återkommo äfven med samma svar. Då blefvo oron
och oordningen fullkomliga: somliga greto, somliga
ropade, andra rådplägade. Ture Jönsson och biskop
Brask visste ej hvad de skulle företaga; de läste
nogsamt uti den uppretade allmogens blickar, hvad de
hade af dem att vänta. Den ene efter den andre gick
emedlertid upp till konungen, sökande med tårar,
böner, tal och knäfall, som hvar kunde bäst, att blidka
honom. Slutligen gaf han efter och lät förkunna dem,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:30:15 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/3/0109.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free