- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 3. Innehållande Lutterska tiden. Afd. 1. Gustaf I och Erik XIV /
104

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

104

våldsam och olaglig, samt sökte afvända konungens
sinne från hela religionsförändringen. Men härmed
uträttade han ingenting annat, än att han fick ett skarpt
och allvarsamt svar. Ja, om Brasken ej lyckats få
skyddsbref af konungen i Pålen, så hade han af
Dant-zigsboarne blifvit utlemnad på Gustafs stränga fordran.

Uti Dantzig träffade han den afsatte erkebiskopen
Johannes Magnus. De båda prelaterna uppehöllo sig
der en tid’ tillsammans, arbetande på att omvända
Gustaf från Lutterska läran. Slutligen flyttade Johannes
Magnus till Italien. Biskop Brask stannade qvar och
vistades någon tid uti Oliva kloster utanför Dantzig.
Men sina sista år tillbragte ban uti klostret Landa,
längre in uti Pålen. Liksom erkebiskop Johannes
deltog ban aldrig uti någon af de många stämplingar, som
förehades mot konung Gustaf. Men ti dt och ofta skref
ban till sina vänner uti Sverige, förmanande dem troget
och innerligt att blifva ståndaktige uti fädernes tro, den
gamla katolska läran. Sjelf denna lära trogen i döden,
och hafvande för henne uppoffrat allt, afled han
slutligen uti nämnde kloster år 1538.

TEEITIOMBEAKDRA KAPITLET.

OM DALEJUNKÄREN OCH DET ANDRA
DALE-LTPRORET.

Peder Sunnanväder hade alltid och i allt sökt
konung Gustafs värsta. Korrt fore sin död hade han
funnit en ung bondedräng, som mycket liknade
Stu-rarna. Hans rätta namn var Jöns, oäkta son till en
bondpiga uti Björkstad socken i Westn.anland. Frän
barndomen hade han tjent hos höga herrar, så att ban
lärt sig deras åtbörder och talesätt. Dertill var han
vacker, qvick och vältalig; men äfven otrogen, falsk
och tjufaktiga hade också redan en gån’» blifvit
bortkörd från sina herrar för stöld skull. Denne yngling

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:14:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/3/0114.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free