- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 3. Innehållande Lutterska tiden. Afd. 1. Gustaf I och Erik XIV /
107

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

107

till Gustaf med berättelse om upproret, begärande
krigsfolk till hjelp deremot; och tillika afsände de varnande
bud till sina förledde bröder uti öfre Dalelaget, så att
dessa började besinna sig och gjorde stillestånd, tills
de kunde till visso få veta, om Daljunkaren vore herr
Stens son eller ej.

Vid första underrättelsen om denna oro, sände
Gustaf på en gång bud till konung Fredrik i Danmark,
att upprorsstiftaren ej i Norrge måtte erhålla något
understöd; tillika skickade ban en hop krigsfolk till
Dalarne och med dem ett bref från fru Kristina
Gyllenstjerna till Daljunkaren och de upproriska. Desse
sammankallades och brefvet upplästes för dem med hög
röst. Fru Kristina bekände deruti och bevittnade för
de gode män af Dala. ali denne Daletjuf for med
idel lögn och bedrägeri, lian vore ingalunda hennes
son. Men till Daljunkaren skref hon: Jag hafver icke
glömt huru många barn Gud mig gifvit hafver med
min salige herre, herr Sten. Min älsta son, ]Sils,
hafver jag sett död i ansigtet. Hvar min andra son,
Svante är, vet jag väl; desslikes ock alla mina andra
barn. Men dig kännes jag icke vid. Ditt egei
samvete skall vittna, ali du ljuger inför Gud och
menniskor. Vid dessa ord vände sig de förvånade
Dalkarlarne till Daljunkaren och frågade, hvad han ville
svara härtill. Men den illsluge stalldrängen sade då,
ali hans moder, fru Kristina, blygdes för alt kännas
vid honom, emedan han var född före äktenskapet;
det ock de redlige Dalamän kunde se, emedan han var
så mycket äldre, än sedan herr Stens bröllopp. Men
de redlige Dalamän tyckte detta vara den ädla frun
alldeles för nära sagdt, och ifrån denna stund drogo
sig många ilrån hans parti.

Emedlertid hade ban ännu stort anhang i de
norra socknarna. Dessa skrefvo till konungen,
uppräknade för honom alla sina klagopunkter, somliga löjliga,
andra orimliga, de fleste falska. Konungen svarade
härpå med den största foglighet och tydlighet, veder-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:30:15 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/3/0117.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free