Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108
läggande och förklarande hvarje punkt. Bönderna
klagade t. ex. öfver den nya läran och deröfver ali
konungen och hans folk åfo köll om fredagarna.
Konungen svarade: att bönderna ej skulle bry sig om
sådana saker, dem de slätt inlet förstodo. Bönderna
klagade öfver dyr lid; konungen svarade: alt sådant icke
stått uti hans makt att hjelpa. Bönderna klagade
öfver, att uthackade och sönderskurna kläder brukades;
konungen svarade: alt lian dertill ingen tvingat; men
huru han klädde sina hofmän, det -ville han ej, att
bönderna skulle mäslra. Han måtte ju följa andra
furstars sed. De svenska äro ej gcller och svin mer
än andre. Med sådana svar, oftast allvarsamma och
förklarande, någon gång skämtande, måste de sig
denna gången nöja. Dalejunkaren for äfven ifrån dem
ned åt Wermland, der han föröfvade allehanda
öfvervåld, samt slutligen in åt Norrge; och förblef det nu
en tid någorlunda lugnt uti Dalarna.
Under denna mellantid var det, som det förut
omtalade Westerås möte hölls och som Brasken flydde till
Dautzig. Nu skedde också konungens kröning den 12
Jan. 1528. Ofta förut hade Gustaf blifvit uppmanad
att låta kröna sig; men ban, som icke ville aflägga den
förut brukliga kröningseden att beskydda en hvar, och
i synnerhet de andeliga vid deras privilegier, hade
beständigt uppskjutit den. Efter Westerås riksdag var ej
mera fråga om en sådan ed. Kröningen gick för sig
med ali den liden öflig prakt och högtidlighet.
Under allt detta förspordes mycket missnöje uti
landet, i synnerhet öfver den nya läran. De gamle
katolikerne kunde ej utan förargelse se, huru de
Lut-terske åto kött oin fredagarna, huru klostren
öfvergåf-vos, presterna gifte sig, till och med det, att messan
och gudstjensten förrättades på svenska var en nyhet,
den de ej kunde lida. Messan, sade de, hade förut
varit en helgedom, den endast presterna kände. Nu
kunde lion som en gemen risa sjungas af drängarna,
då de fara på sina slädar Ull skogen efter ved. Uti
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
