Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
109
Småland utbröt detta till våldsamhet, och en
afkonun-gens fogdar blef af bönderna ihjälskjuten. Värst blef
det dock snart uti Dalarna. Daljunkaren började åter
fara der ut och in öfver gränsen, uppäggande
bönderna, så att desse utforo uti hotelser och våld emot
konungens fogdar, samt höllo icke inne med åtskilligt
för-smädeligt och djerft tal mot honom sjelf.
Gustaf såg klarligen, att denna leken ej länge
skulle duga; utan beslöt göra derpå ett hastigt slut. Han
samlade 14000 goda krigsmän och red med dem upp
till Dalarna, stämmande menige allmogen sig till möte
vid Tuna landsting. Dalkarlarna kommo, både
skyldiga och oskyldiga. De uppställdes i en hop pa slätten,
krigsfolket uti lulla vapen rundt omkring; några
medförda kanoner riktades emot bönderna, och konungen
sjelf uti glänsande harnesk, omgifven af sina rådsherrar
och drabanter, tog sin plats midt framför samlingen.
Först framträdde då en af konungens herrar och
uppläste högt en skrifvelse till Dalkarlarna från bela rikets
öfriga innebyggare. Desse förebrådde deri Dalkarlarna
deras otacksamhet mot konungen; deras lällsinnighet
till uppror, hvarmedelst de ådrogo både sig och det
öfriga rikets innebyggare stor tunga; deras dåraktiga
högmod alt tro sig hafva rätt ali till- och afsätta
hela rikets konung. Om Balkarlarna ej härpå gjorde
snarligen slut, så skulle rikels menige allmoge derföre
veta straffa dem såsom hans nådes, rikets och allas
uppenbara fiender. Sedan detta bref var uppläst,
talade Måns Bryntesson Liljehök till bönderna å
konungens vägnar. Han frågade dem hvarföre de nu brutit
sill trohets- och huldhetslöfte och sålunda glömt eller
illa lönat den förlåtelse, konungen dem förra gången
på Tuna hed hade gifvit, dä de hade varit med ull
biskop Sunnanväders uppror? Dalkarlarna, ännu
trott-siga, svarade: ali de visste sig inlet hafva brutit
sedan den tidén. Måns Bryntesson sade: Det är nog
förbrytelse, alt hafva ell olydigt och förrädiskt hjerta
mol sin konung, och med hot och hugg möta hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
