- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 3. Innehållande Lutterska tiden. Afd. 1. Gustaf I och Erik XIV /
115

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

115

blef äfven den ädla frun, dygdig, högsinnad och trofast
i alla skiften.

Den andra sonen, herr Lars till Penningeby,
liknade sin broder Johan. Likasom denne var ban
förmäld med en annan fröken Kristina Gyllenstjerna;
likasom denne, var han af konungen väl ansedd och
gynnad; likasom denne, afskydde han alltid fadrens
baksluga stämplingar och var sin konung trogen. Till
dessa tvänne sina söner skref nu Ture Jönsson flera
bref och sökte uppägga dem. Det var ett svårt prof
för sönerna, dock beslöto de, att icke cn gång för
fadrens skull bryta mot fäderneslandet. De reste genom
natt och dag till konungen, lemnade honom brefven
ännu ouppbrutna, samt lofvade att för konungens sak
uppoffra lif, blod och allt, fastän deras far hade
inlåtit sig i detta ovisa och galna företag.

Annorlunda uppförde sig herr Göran, Ture
Jönssons yngsta son. Han var domprost i Uppsala, och vi
hafva förut omtalat, huru han 152G derstädes ville
disputera med konung Gustaf om Decretales *). Då
Göran fick sin faders bref samt underrättelsen om
upproren i Småland och Westergötland, trodde ban tidén
nu vara inne att störta konungen, och ville Göran
domprost dertill gerna göra, hvad han förmådde. Han
for ut till sin sätesgård Björnö i Frötuna socken. Plär
samlade han en hop förlupna bonddrängar och tog
hundrade af dem uti sin tjenst såsom lifvakt. Fastän
ingen fara hotade, tordes ban dock icke länge dröja
uti gården, utan drog ul till en skog derbredvid, högg
ned stora bråtar omkring sig och ditförde allehanda
lifsmedel. Hat emot och fiuktan för konungen
ängslade den stackars domprostens hjerta.

Gustaf trodde i början, att Göran gjorde så af
fruktan, att få lida för fadrens brott- Han sände
honom derföre bud ali hålla sig slilla: han hade af
konungen inlet ali frulila. Tillika medföljde bref från

*) Se sidan 84.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:30:15 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/3/0125.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free