Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116
hans bröder och anhöriga med varningar att ej deltaga
uti fadrens stämplingar. Men Göran domprost blef
beständig uti sitt bat mot konung Gustaf, äfven i sin
fruktan. Han drog sig baklänges allt längre från
konungen upp genom Roslagen och Gestrikland till
Hel-singeland, låtande öfverallt uppläsa fadrens bref, samt
med bugg och slag fördrifva de lutterska presterna.
Ju längre ban kom från Stockholm, desto modigare
blef ban. Slutligen kom ban till Bollnäs kyrka. Der
fick ban stort anhang af presterne och bönderne, samt
lät fängsla konungens fogde der i trakten; hvarpå
domprosten tog qvarter på Bollnäs prestgård. Detta
oväsende förspordes snart uti socknarna omkring; och visste
folket ej så rätt, hvem de skulle hålla sig till. Då var
der en annan prestman, herr Erik i Norrala, en redlig
man, konungen trogen och af sina bönder högt ansedd
och älskad. Han sammankallade hastigt alla sina
socknemän, uppmuntrade dem till trohet och tapperhet,
samt tågade med dem man ur buse uppåt Bollnäs, för
att fånga den oroliga domprosten. Denne stod uti ett
fönster i prestgårdsloftet, då han på långt håll fick se
de antågande norrala-karlarna. Han var ingen stor
hjelte eller härförare. Förskräckt sprang han ned, smög
sig ut genom en bakport och skyndade undan åt
skogen, utan att förut ens underrätta sina män om den
annalkande faran. De blefvo också öfverraskade och
fängslade af norrala-karlarna, och konungens fogde
befriades. Nu sammankallade herr Erik bollnäs-bönderna,
förehöll dem deras lättsinnighet och trolöshet med
sådan kraft, att de alla föllo till bönboken. Herr Erik
sade dem, att de derigenom lättast kunde återvinna
konung Gusiafs nåd, om de sjelfva uppsökte och
utlemnade den förrymde domprosten. Glada jakade de
härtill och började straxt sin jagt. Göran domprost
hade emedlertid, full af ångest och oro, irrat omkring
uti den vida skogen, icke vetande hvad ban borde
företaga sig. Slutligen kom han till en stor skogssjö,
Herten benämnd, steg der i en ökstock och rodde ut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
