- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 3. Innehållande Lutterska tiden. Afd. 1. Gustaf I och Erik XIV /
120

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

120

Vid Larfs kyrka ligger en stor slätt, der
westgötarna sedan uråldriga tider brukade hålla sina ting och
möten. Det var dit Ture Jönsson äfven denna gång
hade stämt dem och de kommo i stort antal. Herr
Ture sjelf, omgifven af de sammansvurna herrarna, stolt
öfver sin magt och myndighet, gick ut till bönderna,
ingalunda tviflande, att de skulle säga ja till allt, hvad
han ville dem förelägga. Jag tackar eder, gode mänl
så började ban sitt tal, att i alltid haft mig för edert
hufvud och förman, samt bevist mig lydnad och
välvillighet, som den äldste och förnämste bland
ridderskapet, hvilket också städse eder till fromma ländt
och lända skall, om i viljen mig vidare lydnad
bevisa. — De fordna konungar hafva ofta velat påtvinga
oss det, som menligt har varit för vår timliga
välfärd. Men nu hafva vi fått en sådan konung, som
söker våra själars förderf. Sjelf har han fallit
från kristendomen och blifvit en Lutter, ödelägger och
plundrar kyrkor och kloster, samt vill införa hän i
riket en ny tro, den menige man till obestånd. JSu
hafver jag alltid förstått, att de goda Westgölar icke
vilja blifva några luttcrer, utan hålla den gamla
tro, som fader och föräldrar före dem ägt. Viljen i
alltså vedersaka konung Gustaf från denna dag, så
skall jag gifva eder en from och mikl konung, den
der alla gamla goda sedvänjor bibehålla skall. Efter
detta tal, uppstod biskop Magnus af Skara, och sade:
leke mågen i heller, gode män, mycket frukta för den
trohetsed, i hafven svurit konung Gustaf. Den helige
fadren i Rom hafver nog magt ali från denna ed
befria eder, och skall jag så beställa, att det snart
månde ske. Biskopen tystnade. Den, som ger sitt
bifall till ali taga en ny konung, sade nu åter Ture
Jönsson, han räcke upp sina händer! Ingen enda
hand uppräcktes; intet svar hördes från bönderna; blott
ett sakta hviskande och rådslående. Ture Jönsson
och biskop Magnus visste ej, hvad det skulle betyda;
Måns Bryntesson, nyss väntande att framkallas, utropas

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:30:15 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/3/0130.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free