- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 3. Innehållande Lutterska tiden. Afd. 1. Gustaf I och Erik XIV /
121

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

121

och hyllas till konung, satt tyst och bäfvande bakom
dem på sin plats. slutligen framträdde två unga
bönder lör att svara på menige allmogens vägnar. Vi
bönder, sade den ene med hög röst, hafva ingen ling
alt beskylla konung Gustaf för, utan äro honom
liäl-drc stor lack skyldige, emedan lian befriat både oss
och hela riket frän den omilde konung Krislians
tyranniska regemente, samt hållit oss vid lag och rätt,
samt i god fred och rolighet. Hvad i, gode herrar,
sägen om den nya tron, del kunna vi bönder ej
förstå eller dömma. Törhända, är dermed ej så illa,
som ryktet säger. Konungabyte plägar ock falla
bönder och land kostsamt; och kunna vi derigenom ådraga
oss och våra barn långlig oro och skada. Derföre
synes oss bäst förblifva vid den huldskap och trohet,
vi vår rätta herre och konung, Gustaf Eriksson,
svurit och tillsagt hafva. Bonden tystnade; men bela
den öfriga hopen gaf med höga jarop och uppräckta
händer tillkänna sitt bifall till hvad ban talat.

Vid delta svar foll Måns Bryutessons
konungadöme, Ture Jönssons stolthet och alla de sammansvurnas
mod till intet. De visste icke, hvad de skulle säga, än
mindre göra. Till allt annat började de slutligen frukta,
alt bönderna skulle straxt gripa dem såsom
upprorsstif-lare. 1 ångesten sade Ture Jönsson da till bönderna,
alt han genom detta spörjsmål bloll velat pröfva
deras trohet. Herrarna ville förena sig med bönderna
och bibehålla konung Guslaf. Dc skulle här om
fjorton dagar åter mötas igen, och komma öfverens om,
hvad företagas borde; och härmed slutades mötet på
Larfva hed. bönderna gingo enhvar hem till sitt.

De sammansvurne herrarna voro qvar uti ångest
och villrådighet. Det sågo de likväl klart, att det nu
ej var att tänka på uågon öppen fejd mot konungen.
De sände ailuå bud till Tiveden, atl vakten derstädes
bkulle upphöra och Nils i Hvalstad skynda till dem.
lian kom. Straxt frågade de honom, hvart de
anför-Fryxells Ber. III. 6

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:30:15 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/3/0131.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free