- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 3. Innehållande Lutterska tiden. Afd. 1. Gustaf I och Erik XIV /
122

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

122

trodda brefven tagit vägen. Mäster Nils, som ej
vågade omtala, att brefven blifvit bortsnappade, sade,
alt han sjelf uppbrännt dem, sedan han fått höra
den olyckliga utgången af mötet vid Larf.
Borgmästaren i Jönköping, Nils Arvidsson, uppkallades äfven
och tillspordes om de många bref, han emottagit.
Borgmästaren, som förut är nämndt, i hemlighet
konungen tillgifven, hade väl bevarat och till honom
sändt alla dessa bref. I deras ställe medförde han nu
en stor bundt andra papper, hvilken han vid herrarnas
fråga kastade på elden, utan att visa dess innehåll,
sägande: ali de nu kunde vara trygge för brefven; de
skulle aldrig mer komma dem under ögonen. Med
detta måste de gifva sig tillfreds. Måns Bryntesson,
Ture Bjelke och Nils Winge voro unga, rika, vid
väl-lefnad vana män. Det föll sig tungt för dem, att
öfvergifva hustru och barn, hus och hem och flytta kring
i främmande länder. Döden vore föga bittrare. De
ville hellre gifva sig uti konungens hand. De hade
ingenting talat på mötet i Larf; deras bref voro
uppbrända; dem kunde således ingen öfverbevisa eller
dömma. De beslöto alltså blifva qvar.

leke så Ture Jönsson och biskop Magnus. Många
tusende vittnen kunde intyga deras upproriska tal på
heden; ej heller var konung Gustaf en man, den der
kunde afspisas med samma ord som westgötabönderna,
att nemligen mötet var lillställdl för att pröfva folkets
trohet. De kunde således icke fördrista på sin hals
och stanna qvar; utan samlade brådskande tillhopa alla
sina dyrbarheter och penningar och skyndade dermed
öfver halländska gränsen in uti Danmark.

Efter mötet vid Larf föll modet på alla de
missnöjde både uti Westergötland och Småland. Upproret
afstannade. Konungens trogne män foro omkring, höllo
möten med allmogen, lade penningeböter på
hufvud-männen, stillade alla och erböd konungens öppna bref
på nåd och tillgift för dem, som ångrande erkände
och afbådo sitt brott, samt lofvade trohet och lydnad

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:14:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/3/0132.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free