- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 3. Innehållande Lutterska tiden. Afd. 1. Gustaf I och Erik XIV /
124

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

124

oss ådömdt blifver. — En fullkomlig tystnad rådde i
sälen; allas ögon voro fästade på de anklagade och på
konuDgeu. Han gaf en vink åt sina tjenare. Då
lram-huro de tvänne askar, öppnade dem och framtogo en
mängd bref derur. Konungen tillsporde återigen de
anklagade, om de kändes vid dessa bref och insegel.
De nekade ännu. Då upplästes brefven, innehållande
de tydligaste bevis om deras förräderi; och alla
dom-rarna igenkände klarligen de anklagades handskrifter
och signeter. Dessa hörde, bleka, bestörte och
bäfvande, sina bref uppläsas, och då det var slutadt,
störtade de alla tre på sina knän, greto och bådo
konungen för Guds skull om nåd. Det var försent. Gu-

o

staf befallte rådet straxt ransaka och fälla utslag; och
de tre anklagade dömdes efter Svea lag såsom
landsförrädare till förlust af lif och egendom; hvarpå de
boitfördes uti fängelse.

De inspärrades i ett rum ofvanpå skolestugan;
stark vakt sattes utanför dörren, och de öfverlemnades
åt sig sjelfva att betänka sitt olyckliga öde. Ängsligt
sågo de sig kring efter något tillfälle till flykt; slutligen
trodde de sig hafva upptäckt ett sådant. Deras fönster
var ej försedt med något galler, ty det var beläget
högt öfver marken 5 men midt framför detsamma stod
uti skoleträdgården ett päronträd, så nära till
byggningen, att de trodde sig kuuna hoppa från fönstret,
fatta tag uti trädet och sedan ur detsamma varsamt
klättra ned till marken. De afvaktade derföre den
stund, då alla gått till hvila: då ämnade de i den ljusa
sommarnatten verkställa sin flykt. Måns Bryntesson
skulle våga första försöket. Han hoppade fi ån fönstret,
men förmådde ej fatta tag uti trädet, utan störtade till
marken, och afbröt dervid sitt ena ben. Dock, lifvet
är kält. Han qväfde sin smärta, teg och kröp ur
trädgården in uti ett gärde bredvid. Längre förmådde han
ej, utan blef der liggande, döljande sig mellan deu
halfväxta rågen. De andra vågade ej hoppa efter.

Då vakten morgonen derpå saknade honom, var

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:30:15 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/3/0134.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free