- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 3. Innehållande Lutterska tiden. Afd. 1. Gustaf I och Erik XIV /
138

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

138

bud från Fredrik. Denne hade falt höra Kristians
utblottade tillstånd, och fordrade nu, att han skulle
gifva sig på nåd och onåd. Men Knut Gyllenstjerna
blef vid sin förra fullmagt och seglade med Kristian
till Danmark. Då sände denne fordom så mägtige och
högmodige herre ett bref till sin farbroder, fullt af
ödmjukhet och ånger. Vi komme nu, skref han bland
annat, som den förlorade sonen till eder icke allenast
såsom vår käre farbroder, utan ock som vår
pånyttfödde broder i Kristo, begärandes och bedjandes
hug-svalelse, hjelp och tröst. Vi hoppas till Gud, att i
mildeligen se till vårt stora och långa elände, hvilket
har trängt oss till denna handel. Den allsmägtige
Guden vet, att den af ingen vilja till hämnd eller straff
få våra motståndare föranledd är. Fredrik med rådet
kom i val och qval, om de skulle bryta det gjorda
fördraget eller ej. Sluteligen försäkrade biskop Knut, att
det kunde brytas, förebärande åtskilliga obetydliga
svep-saker, som grund dertill. De antogos. Det blef
be-slutadt, att Kristian skulle inspärras uti lifstidsfängelse
på Sonderburgs slott på ön Femern. Ja, både konung
Fredrik och hans son, konung Kristian, måste gifva
danska adeln en skriftlig försäkran på att aldrig släppa
ut den fruktade och hatade fursten.

Fem dagar varade denna rådplägning. Kristian
måste under liden ligga på fartyget utanför Köpenhamn
och vänta. Några rådsherrar kommo dit och sade, att
konung Fredrik var uti Flensburg och der inväntade
Kristian. Snart lade också skeppet ut och höll ditåt,
men med förskräckelse såg Kristian, att man styrde
förbi denna stad. Då fann han sig vara bedragen. Han
började bitterligen gråta, och klagade, att han fallit i
händer på slika män, som aktade hvarken eder,
löften eller sigill. Man aktade icke heller hans klagan.
Djupt in i Sonderburgs slott infördes ban och med
honom till sällskap en dvärg, som var i hans tjenst. De
sattes i ett mörkt och trångt fängelsehvalf utan alla
beqvämligheter, och dörren tillmurades; endast en liten

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:30:15 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/3/0148.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free