- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 3. Innehållande Lutterska tiden. Afd. 1. Gustaf I och Erik XIV /
143

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

143

fyrationdeförsta kapitlet,

OM SVANTE STURES TROHET.

Likasom i Sverge, så började äfven uti bela
Europa ett stadgadt och ordentligt regeringssätt vid
denna tiden uppkomma mest derigenom, att konungarna
med böndernas och borgerskapets hjelp kufvade och
höllo i ordning den fordom både öfvermodiga och
öfverdådiga adeln. Vildhet och våldsamhet aftogo; land
och vägar tryggades; frid och förtroende knöts äfven
emellan långt skilda folkslag; och alla började tydligt
känna fördelen af fri inbördes handel, samt tyngden af
hansestädernas förtryck. England och Holland hade
redan befriat sig. Deras handel började sträcka sig
vida omkring, äfven till norden, Lybeckrarna till stor
harm och skada. Dessa begärde att svenska och
danska kungarna skulle förbjuda sina undersåtare ali annan
handel än med Lybeck; men härtill voro de för sluga.
Då ville Lybeck med våld fördrifva holländarna ur
Östersjön och begärde Gustafs hjelp dertill; men han
vägrade. Då uppblossade en häftig vrede hos den
mägtiga hansestaden; och den blef så mycket
våldsammare, som det gamla erfarna rådet i Lybeck fördrefs
af några djerfva och listiga män, hvilka med sitt tal
uppviglade folket och förledde detsamma till många
obetänksamheter. De förnämsta bland dessa
upprors-raakare voro Mejer, en grofsmed, och Wullenweber, en
linväfvare, båda okunuiga, råa, trolösa, men tillika
djerfva, sluga och vältaliga män. Dessa med deras anhang
hade nu bemägtigat sig högsta styrelsen i Lybeck.

Svante Sture, son af Sten Sture den yngre och
Kristina Gyllenstjerna, var nu en sexton års yngling, med
vackert och ädelt utseende, milda och behagliga seder.
Gustaf hade städse visat honom mycken ynnest och
dragit försorg för hans uppfostran. Nu var ban sladd

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:14:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/3/0153.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free