- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 3. Innehållande Lutterska tiden. Afd. 1. Gustaf I och Erik XIV /
159

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

159

lydnad mot öfverheten; svenske prester åter
genstrdf-vighcl, gifvande konungen skulden för ali den
svordom, som gängse är, på del allmogen må
uppretas-Guds ord bjuder dock, ali först hemligen varna och
förmana Ull bättring; men här begynnes med
uppenbara förbannelser både i predikningar och tryckta
skrifter. Då i derföre, tillade Gustaf, saken så
ovis-ligen företagen, så befalla vi, ali från denna dagen
inlet uti reformationen får förelagas, inlet tryckas,
oss oålsporda: och skolen i, erkebiskop, häruti noga
laga eder till vara, derest i viljen undvika olägenhet.
Derpå förordnade konungen Georg Norrman till
superintendent ölver rikets presterskap, saint gaf honom ett
religionsråd till biträde. Härigenom nedsattes
biskoparnas magt, och allt klerkeriet gjordes än mer beroende
af konungen. Tvisten med Olaus afstannade.

Elt år derefter upptäcktes, att Olaus Petri och
Laurentius Andreæ känt, men förtegat Anders Hanssons
mordanslag mot konungen. De ställdes straxt för rätta,
De hade lått veta förräderiet under hendig bikt, och
ursäktade sig dermed; ty då, likasom sedan, skulle
presterna, både enligt lagen och allmänna tänkesättet,
förtiga allt sådant. Gustaf ville ej godkänna ursäkten.
De dömdes till lifvets förlust. Erkebiskopen sjelf
måste fälla och underskrifva sin broders dödsdom.
Laurentius Andreæ löste sig med ali sin förmögenhet och
lefde sedan i stillhet. Svårare var det för Olaus, mot
hvilken Gustaf var mycket uppretad. Ändteligen, då
bela Stockholms borgerskap bönfoll för denne sin
kyrkoherde och erlade i böter 500 ungerska gyllen, lät
Gustaf beveka sig. Olaus fick nåd, och till och med
efter tre år sin syssla igen. Han dog slutligen 1552.
Men ännu i grafven skulle han göra Gustaf förtret.
Han hade författat en krönika öfver hela Svenska
historien ända till 1521. Först efter Olai död kom den
för konungens ögon och behagade honom föga. Olaus
hade alltför obeslöjadt framställt de fordna
Wasaherrarnas tillgifvenhet för Danmark. Ej heller hade ban

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:30:15 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/3/0169.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free