- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 3. Innehållande Lutterska tiden. Afd. 1. Gustaf I och Erik XIV /
161

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

161

förtjenst. Äfven konungens fogdar och öfriga
embetsmän följde sin gamla vana, plågade och pluudrade
allmogen ofta på det hårdaste. Understundom framträngde
väl underrättelsen härom till konungens öron, och då
fingo adelsherrarna uppbära förebråelser, och fogdarna
straff, båda i rikligt mått. Men en förmår ej allt.
Missbruken fortforo och missnöjet tilltog. På ett
herremöte i Örebro 1540 blef Sverge förklaradt för
arf-rike; också detta väckte bönders och borgares harm,
alt nemligen herrarna vågat afgöra en så vigtig sak,
dem oåtsporda. Slutligen voro de missnöjda med en
hop hushållsstadgar, som Gustaf utgifvit och hvilka väl
i sig sjelf medförde gagn, men inskränkte böndernas
frihet i handel och vandel; då de förut nästan
half-vilda voro vana att åtminstone i slika ting göra, hvad
de ville. Af dessa orsaker hade ett stort missnöje
utbredt sig bland allmogen i bela riket.

Likväl mest uti Småland. Här, liksom i Dalarna,
af sjöar, skogar och berg skilda frän andra och
hvarandra, hade innevånarne bibehålltt sin fordna
sjelfständighet, ofta urartad till sjelfvåld. Bonden på sin
enstaka gård visste knappt af någon öfverherre. Hans
söner ströfvade bela dagen beväpnade kring i skogarna;
jagt och slagsmål voro deras förnämsta sysselsättning,
till och med nöje. Det hörde till deras lekar, att två
tillsammans fastspände en gördel omkring sig, togo
hvar sin knif i handen och frågade hvarandra: Huru
långt tål du kallt jern? Då skulle denne utmärka på
knifsbladet, huru långt den andra fick skära in och
efter en sådan ömsesidig öfverenskommelse började de att
sarga hvarandra. Den kringspända gördeln hindrade
någon att vika undan, och leken slutade, först då
någon erkände sig öfvervunnen, ofta med döden. Då
qvinnorna foro till stora gästabud, plägade de alltid
medföra svepünne, ovissa om deras männer skulls
komma derifrån med lifvet, eller ej. Sådana voro
smålänningarne före Dackefejden.

Då under grefvefejden skånska bönderna så ali-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:30:15 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/3/0171.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free