- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 3. Innehållande Lutterska tiden. Afd. 1. Gustaf I och Erik XIV /
164

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

164

deras väg, likasom fordom Krislian Tyranns. Olyckligt
det land, som faller uti gudlösa menniskors händer,
de må kallas konungar, hofmän, herrar eller bönder!

Dackens förnämsta hjelp var böndernas bitterhet
mot adeln och deras begär efter rof; dock sökte ban
äfven annat understöd. Han skref till Svante Sture
och utlofvade, att smålänningarna skulle återgifva
honom hans faders rike, derest ban ville blifva deras
anförare. Den ädle herr Svante, motstod äfven denna
gången ärelystnadens frestelser; ban sände Dackens både
bud och bref till konungen. Dacken vände sig då till
konung Fredrik i Danmark, erbjudande honom Sverges
krona. Kristian afslog Dackens anbud och
underrättade Gustaf derom; men borgmästaren Henrik Hoffman
i Ronneby gjorde Dacken god hjelp, ulan att Fredrik
i Danmark ville derföre straffa honom. An mera
framgång hade Dacken i Tyskland. Han började
underhandlingar med hertig Albrekt af Mecklenburg. Denne
sträfvade ifrigt efter svenska kronan, men kunde dock
aldrig få stort anhang; nemnet Albrekt af ’Mecklenburg
var icke älskadt i norden. Slutligen fick Dacken bref
samt löfte om understöd från sjelfva kejsaren, hvilken
önskade begagna dessa oroligheter för alt hjelpa sin
fångne svåger, Kristian Tyrann. Det blef dock aldrig
mer än bref och löften; men äfven dessa bidrogo ej
lilet att upprätthålla Dackens anseende bland bönderna.

Vid oväsendets början sökte Gustaf att med
mildhet och varningar tillrättavisa de förvillade; men
förgäfves. Då beslöt ban att med kraft qväfva upproret och
gjorde dertill både inom och utom riket stora
rustningar. Det behöfdes. Gustaf Stenbock, som med en
ringa styrka från Westergötland brutit in i landet, blef
innestängd på Bergqvara slott och måste ingå stillestånd.
Måns Johansson, hvilken med en större hop från
O-stergötland infallit, blef uti Kisa socken innestängd
mellan bråtar; blott genom en bondes förräderi och ändå
med ganska stor forlust kunde ban slå sig ut, och kom
så med sina skingrade och förstörda troppar åter till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:30:15 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/3/0174.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free