- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 3. Innehållande Lutterska tiden. Afd. 1. Gustaf I och Erik XIV /
166

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

166

Vid så många, stora och tillsammanstötande faror
misströstade Gustaf oin möjligheten »tt rädda riket.
Också trött vid att styra ett ostyrigt folk, började han
längta efter lugn. Maka och barn gjorde det ännu
mera lockande. Han beslöt att öfvergifva Sverge och
nedsätta sig i Tyskland. Derföre befallte han siua
fogdar på slotten kring Mälaren, att föra till Stockholm
hans dyrbarheter samt allahanda matvaror. Adeln
förmanade han att rädda deras förmögenhet på slotten
undan de galna bönderna. Allt detta skedde i största
hemlighet. Men slutligen gaf ban befallning åt
krigs-magten, att bryta upp från Småland till Stockholm för
att skydda hans afresa. Sedan han vore borla, målle
svenskarna gerna styra och ställa med deras rike,
huru de kunde förlikas om.

Vid ryktet härom intogs adeln af stor förskräckelse.
Det var dem, deras företräden, rikedomar och magt,
som upproret förnämligast gällde; och de insågo klart,
att det svårligen någonsin skulle kunna ställas t 11 rätta
igen, utan genom konungens kraft, raskhet och
anseende. De bestormade honom derföre med böner att
qvarblifva, utlofvande honom det bästa och trognaste
bistånd. Just i detsamma tilldrog sig, att 2000
dalkarlar i fulla vapen kommo nedtagande öfver
Långbe-den. Alla började frukta och bäfva. Men denna gång
kommo dalmännen i redlig afsigt. De hade försport
oron uti riket, och sände nu det bud till konungen,
ali de sjelfvilligt uttågat, för ali erbjuda honom sin
hjelp. Detta trohets- och tillgifvenhet-bevis var
hugnande för Gustaf. Bevekt deraf och af sina vänners
böner, beslöt ban alt våga det yttersta och ännu
åtminstone uppskjuta sin afresa; och derpå begyntes nya
rustningar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:30:15 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/3/0176.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free