Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
668
till att vidare understödja honom. Vid denna tiden
var det, som Dacken sökte förlikning med Gustaf på
det villkor, alt Dacken sjelf skulle få en stor förläning
i Småland. Ehuru böndernas anförare mot adeln, var
han färdig öfvergå till konungen, blott ban sjelf blefve
lika mägtig, som de afundade herrarna.
Våren 1543 började. Dacken hade användt bela
vintern på tillrustningar. Likaså Gustaf. Så snart
vägarna blifvit torra, inryckte hans härar i landet.
Gustaf Olsson från Westergötland, Svante Sture från
Söderköping och Lars Siggesson samt Johan Turesson
med hufvudhären från Wadstena. Förut hade Gustaf
alltid befallt skonsamhet mol bönderna och den
strängaste krigstukt, troende, att han med mildhet skulle
stilla oväsendet. Men, då hans godhet blott lockat
bönderna till öfvermod; då de med trolöshet och falska
hyllningseder under detta krig så ofta bedragit och
skadat honom, och då de sjelfva framforo med en
omensklig grymhet; så befallte också Gustaf denna
gång sina härförare, att, då de kommo in uti de
upproriska häraderne, bränna gårdarna, borttaga säd och
boskap, samt straxt och strängt straffa de brottsliga.
Äfven förböd han folket deromkring att sälja några
matvaror åt upprorsmännen. De må en gång få lära
sig vela, hvad uppror och örlig hafva alt innebära.
Gustaf Olsson och herr Svante funno föga
motstånd. Bönderna gåfvo sig öfverallt, i synnerhet åt
Sturen, för namnets skull. Men icke så lätt gick det
för hufvudhären. När den koin in i Småland, voro
blott trenne socknar, som underkastade sig. I de
öfriga hade folket flytt till skogs, upprifvit broarna och
visade sig som fullkomliga fiender. Ehvar hären lågade
fram, plundrade deri derföre och brände gårdarna,
men öfverallt följde stora beväpnade bondehopar med
vid sidan, sökande tillfälle att göra krigsfolket någon
skada. Dock mest förgäfves; de svenska herrarna hade
lärt sig försigtighet. Inga småtroppar fingo aflägsna :ig
från haren, och trossen var alllid betäckt af en stark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
