- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 3. Innehållande Lutterska tiden. Afd. 1. Gustaf I och Erik XIV /
169

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

169

vakt. Så snart anförarna mölte någon stor förhuggning,
togo de en annan väg omkring, så att bönderna måste
öfvergifva sin med så mycket besvär nedfällda skog.
Slutligen träffade båda härarna hvarandra. Dacken stod
lägrad uti en tjock skog vid sjön Asunden; svenskarna
kommo tågande deremot, och det dröjde ej länge,
innan den skarpaste strid begynte. Hakeskyttarna på ena
och dalkarlarna på andra sidan satte hårdt åt
smålänningarna. Efter en limmas fäktande blef Dacken
skjuten tvärtigenom begge låren och måste af de sina
bäras ur striden. Femhundrade af hans anhängare lågo
på platsen; de öfrige flydde, öfverallt förföljda af
knektarna. Dål sågo smålänningarna sig ingen hjelp mer.
Konungens härar hade på alla sidor trängt djupt uti
landet, och allestädes såg man der uppstiga den mörka
röken af brinnande bondgårdar. Hunger och brist
väntade dem u’i skogarna hos deras landsmän; strid och
död, om de vågade sig fram på slätterna mot
konungens folk. Och mot allt detta ingen hjelp. Det
utlofvade understödet från kejsaren hördes ej af.
Dacken sjelf var sårad och försvunnen och kunde icke
finnas, hvarken af vänner eller fiender, ehuru ifrigt
eftersökt af bada. Då förbannade smålänningarna den
stund, de lånat örat åt Dackens lögner, och föraktat
konungens varningar. Det ena häradet efter det andra
begärde nåd och nedlade vapen. Konungen beviljade
deras begäran på det villkor, att de skulle hjelpa till att
fånga och straffa Dacken och hans förnämsta anhängare;
tillika tog han tolf de anseddaste bönder från hvart
härad för att vara säker om de hemmavarandes trohet.
Derpå lät han hela sin krigsmagt tåga bort igen,
lemnande blott några små hopar qvar för att utöda de
band af skogstjufvar och röfvare, som ännu uppehöllo
sig här och der i landet.

Men knappt var krigshären borta, förrän Dacken
kom fram, frisk och färdig, och straxt vid ryktet
härom, äfven många hans förnämsta anhängare och
släg-Fryxells Ber. II f. 8

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:30:15 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/3/0179.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free