- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 3. Innehållande Lutterska tiden. Afd. 1. Gustaf I och Erik XIV /
175

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

175

allmogen, undervisande dem ibland om troslärorna,
ibland om deras hushållning, åkerbruk, boskapsskötsel
m. m. Bönderna insågo snart, att konungens lärdomar
voro goda, och hörde honom gerna; äfven emedan
han var en ovanligt vältalig man. Hans röst var stark,
klar och uttrycksfull, äfven behaglig; orden enkla, men
tydeliga och kraftfulla. Då ban stundom vid allmänna
riksmöten lät någon annan föra ordet, började bönderna
straxt bedja och bönfalla, att han sjelf ville tala till
dem. Så älskad af allmogen, som ban, har väl ingen
Sverges konung varit, ej heller förtjent att vara. Hvarje
förmögnare bonde plägade testamentera något silfver
efter sig åt konungen, så att man vid dennes död fann i
herr Eskils geniale en hel liten skatt af sådant
testa-mentsilfver; och under de kommande oroliga åren
talade folket alltid med saknad om gamle kong Gösta
och hans lyckliga tider.

Gustaf älskade och beskyddade lärdom högeligen.
Främst ifrade han dock för folkets undervisning, och
sökte på allt sätt att förskaffa sig en förståndig och
kunnig allmoge. Hans egna bara fingo en noggrann
undervisning, så att de voro bland de lärdaste på sin
tid. Likaså barnen efter dem, hela Wasa-ätten utföre
ända tid Kristina; så att det konungsliga huset var det
förnämsta, ej allenast i prakt och tapperhet, utan äfven
i vett och kunskaper, och detta sednare, icke allenast
i Sverge, utan i hela Europa.

Då konungen blef äldre och barnen begynte växa
upp, hände det ofta, att han efter måltiden satte sig
framför eldbrasan och samtalade med dem, gifvande
dem allehanda förmaningar. Det var en konungaskola,
både till läiare, lärjungar och lära. V ären ståndaktige
i tron, enige sins emellan, sade ban. Om i bristen i
det förra, så förtörnen i Gud; och genom det
&dna-res vederspel blifven i elt rof för menniskor. —
Gören nödde krig, onödde fred. Men hotar grannen, så
slån till. Redan i min barndom och alltsedan har
jag varit i örlig, oftast med landsmännen, sorgeligi;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:30:15 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/3/0185.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free