- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 3. Innehållande Lutterska tiden. Afd. 1. Gustaf I och Erik XIV /
177

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

177

ord, bön och Kyrkogång; der ligger stor magt på
både för själens och landets ro. Alsken undersåtarna,
så älska de rätlsinnte eder, och med dem kunnen i
styra de andra. Så har jag gjort. Käre barn! jag
hafver med Guds nåd arbetat på edert tillbörliga
upp-tuktande. Förblifven sådana till eder och andras
fromma! och besinnen, alt en konungs minne ej bör löpa
bort med klockeljudet, men förblifva i undersåtarnas
hjertan!

femtiondetredje kapitlet.

OM LEFNADSÄTTET.

Tarflighet och enkelhet i hvardagslag, utsökt prakt,
ofta smaklös och löjlig, vid högtidliga tillfällen, sådant
var tidens kännetecken. Många af våra beqvämligheter
saknades. Fönsterglas var ännu högst sällsynt; i
stället för de fordna skjutluckorna, användes fint gallerverk,
lärft eller pergament. Spisar i stället för kakelugnar
bibehöllo sig ännu öfver tvåhundrade år. Mattor, hos
de fattiga grofva, hos de rika stickade med guld och
silke, betäckte timmerväggarna. Kring desamma voro
tjocka väggfasta bänkar, hos de förmögnare af ek.
Framför dem stodo stora langa bord, lika tjocka. Inga
stolar, utan lösa bänkar och smärre pallar flyttades
kring rummet. Tallrikar voro sällsynta; de ombyttes
ej, äfven om rätterna voro aldrig så många och olika.
Knif, gaffel och sked måste hvarje gäst medföra *).
Urverk voro så sällsynta, att, då storfursten i Rvssland
vid denna tiden erhöll ett sådant till skänks af
konungen i Danmark, trodde ban det vara ett trolldomsdjur,
ditsändt till hans och rikets förderf; hvarföre han med
största hast skickade det åter till Danmark igen. Mid-

*) Derföre var det ett gammalt ordspråk:
Den, som vill till hofva naska,
Måste ha knif och sked i taska.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:30:15 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/3/0187.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free