- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 3. Innehållande Lutterska tiden. Afd. 1. Gustaf I och Erik XIV /
182

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

182

Hvad sedan fader och moder sade henne, veta vi ej;
men hon blef framställd för konungen och måste säga
ett ödmjukt ja till hans begäran.

Förlofningen hölls dock tyst till en tid. Ett stort
hinder företedde sig för äktenskapets fullbordande.
Fröken Katrina var nemligen systerdotter till konungens
förra gemål, Margareta, och sedan den katolska tiden
var ännu den tron allmänt rådande både hos höga och
låga, att ett äktenskap mellan så närskylda vore
alldeles emot Guds lag. Gustaf framställde för
presterskapet den frågan i allmänhet, om del var lofligt för en
man taga sin förra hustrus systerdotter till äkta.
Erkebiskopen, Laurentius Petri, och alla nekade.
Konungen gaf nu tillkänna, att frågan rörde honom sjelf.
Erkebiskopen jemte flera fortforo dock uti sitt vägrande,
och afrådde honom högeligen från detta äktenskap.
Piådet, redan kufvadt och vändt alt lyda, gaf likväl
straxt efter och ett kyrkomöte utsattes uti Wadstena
för detta ärende. Der gick biskopen i Linköping
jemte största delen af presterskapet öfver på hofvets sida.
Ett sådant äktenskap, medgåfvo de, vore väl emot
Guds bud. Men för alt ej åstadkomma obestånd i
riket, målle det ju denna gång tillåtas. Erkebiskopen
med biskoparna i Strengnäs och Skara ; stodo fäste.
Hvad stadgadt är som ärligt och skäligt för alla, så
skref erkebiskop Laurentius, må icke ef Ur gifvas för
höga och myndiga personer, likasom icke de så väl
som alla andra kristne skulle vara ärligheten och
skä-lighelen undergifna. Då vore hällre ali för alla
efterlåta sådana när skyldas giftermål; eljest blifver det
icke lag ulan privilegium. Han gick upp till
konungen för att söka afvända hans sinne frun denna sak.
Men den sextietvå-åriga älskaren var dertill alldeles för
häftig. Tvertom måste erkebiskopen utstå många
häftiga utbrott af hans sjudande vrede; båda männerna
skiljdes obevekliga frun hvarandra.

Gustaf brydde sig nu mera icke om hans
motstånd; rådets och det öfriga presterskapets bifall var

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:30:15 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/3/0192.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free