- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 3. Innehållande Lutterska tiden. Afd. 1. Gustaf I och Erik XIV /
189

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

189

omkring Bottniska viken, emedan Ålands haf var
osäkert för isens skull. Sedan, af fruktan för att blifva
genskjuten i Österbotten af ryssarna, ändrade ban
föresats, och for till Kastelholm på Åland; hvarifrån han
skref till Erik om fartyg för sin öfverresa. Men det
blef alltsammans öfverflödigt.

Ryssarna läto förmärka, att de blifvit benägne till
fred; Gustaf hade alltid varit det; sålunda drog det ej
länge om, innan underhandlingarna kommo i gång.
Ryssarna fordrade först, att konungen eller en af hans
söner skulle sjelf komma och underhandla med stor
furstens ståthållare i Nowgorod, ty storfursten var sjelf
högt öfver alla konungar. De läto dock sedan
beqväma sig med mindre. Konungens svåger, Sten Eriksson
Lejonhufvud, och erkebiskop Laurentius reste tillika
med några andra till Moskau och afslutade med
storfursten freden. Ibland andra ryssarnas fordringar var
äfven, att Gustaf skulle låta slå hufvudet af Jakob
Bagge, som de beskyllde för att hafva börjat kriget; och
hvilken de både fruktade och hatade. Svenskarna
nekade härtill. Man kom då ändtligen öfverens om det
villkor, att gränsen skulle blifva som förut, och alla
ömsesidiga våldsamheter vara förgätna; hvilken fred året
derpå af ryska sändebudet uti Stockholm med
kors-kyssning bekräftades.

Medan beskickningen var i Moskau, begärde
storfursten att få höra ett samtal mellan svenska
erkebiskopen och ryska patriarken om deras lära. De kommo
båda upp på hofvet och skulle börja. Då blef det
fråga om, hvad språk borde användas. Storfursten
önskade ryska eller tyska, hvilka båda han förstod; men
erkibiskopen kunde icke ryska, patriarken icke tyska.
Då beslöts, att det skulle ske på grekiska, och
storfurstens tolk fick befallning att öfversatta det på ryska.
Denne man var dertill alldeles för litet hemma i
grekiskan; men vågade ej för tsaren bekänna sin
okunnighet. Samtalet begynte och tolken öfversatte, så godt
ban kunde. Många gånger förstod han icke alis, hvad

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:30:15 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/3/0199.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free