Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202
du tillbaka, det ena efter det andra, utan att veta
något rikligt besked. Hemkomne, kallades de först till
Erik, att aflägga räkenskap, och föreskref han dem,
hvad de sedan skulle för konungen, hans fader, förtiga
eller berätta. På sådant sätt sökte Erik föra den
gamle bakom ljuset, sig sjelf till störsla skada. Det
lyckades dock icke länge. Snart kommo bref från Elisabet
till både Erik och Gustaf, begge slutande med den
förklaring, att hon städse ville lefva ogift, hvarförutan hon
särskildt had Gustaf, att, som en högt upplyst herre,
söka en annan brud åt sin son. Gustaf insåg nu
tydligt, att härvid ej var något mer att göra, och skref ett
långt bref till Erik, föreställande honom alla farligheter
härvid, uppräknade de dryga penningesummor, som för
denna angelägenbets skull voro utbetalade, och
afstyrk-te honom från alla ytterligare friare-försök på det
stället, inskärpande tillika, alt Sverges arfkonung ej
borde behöfva ligga sig till en brud. Fåfängt. En tid
derefter kom äfven Sten Eriksson Lejonhufvud hem från
England. Honom mötte straxt tvenne bud, ett från
Gustaf och ett från Erik; båda befallte, att först och
straxt få tala med honom. Herr Sten reste till
Gustaf och berättade der, huru föga hopp ban hade om
frieriets framgång. Öfver detta konungens och Sten
Erikssons forhållande blef Erik ganska uppretad, och
beklagade sig deröfver med många och bittra ord.
Sten Eriksson hade sagt, att drottningen uti
England aldrig skulle gifva Erik ja, så framt denne ej med
sin egen person kunde belt och hållet hänföra hennes
hjerta. Straxt var Erik färdig med nya förslag. Han
skulle sjelf resa öfver till England; men okänd, och
förklädd till en främmande herres tjenare, så ville han
intaga för sig Eiisabet. Alla hans vänners varningar
och föreställningar voro fåfänga. Slutligen koin
förslaget för konungens öron. Han förböd straxt bela resan
såsom ett vådligt och föga betänkt företag.
Sedan Johan länge hade varit uti London och
derstädes fått många fagra ord, men intet bestämdt löfte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
