- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 3. Innehållande Lutterska tiden. Afd. 1. Gustaf I och Erik XIV /
205

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

205

Den 25 uppkallades de på rikssalen. Då de voro
samlade, inträdde konungen, åtföljd af sina söner. Han
uppsteg och satte sig på tronen. De tre äldre sönerna
Stodo hvar efter annan vid venstra sidan: den yngsta
tioåriga Karl vid fadrens fötter. Då tog konungen till
orda, som följer: Jag vördar Guds magt, som i mig
åter på Sverges gamla tron upplyftat Sverges gamla
konungaslägt från Magnus Ladulås och Karl
Knutsson. De bland eder, som något till ålders komne äro,
hafva tvifvelsutan förnummit, huru vårt kära
fädernesland förut i många hundrade år varit i stort elände
och betryck under främmande herrskap och konungar,
enkannerligen under den omilde tyrannen, konung
Kristian, och huru det täcktes Gud genom mig befria
oss från detta tyranni. Derföre bör oss, hög och låg,
herre och tjenare, gammal och ung, samma gudomliga
hjelp aldrig förgäta. Ty, hvad man var jag, att
fördrifva slik mägtig herre, den der ej allenast regerade
öfver tre konungariken, ulan ock var med kejsaren
’ och de väldigaste furstar nära förbunden och
befryndad? Ej kunde jag mig denna ära föreställa, då jag
i skog och ödefjell måste sticka mig undan för
fiendernas blodtörstiga svärd. Men Gud dref verket och
gjorde mig till sin underman, pä hvilken hans
alls-mäglighel skulle uppenbar varda; och må jag väl
likna mig vid David, hvilken Gud från en ringa herde
gjorde till en konung öfver alli folket. Därvid brusto
honom tårarna utur ögonen.

Jag lackar eder, trogna undersåtare, att i mig
till konungslig höghet velat upphöja, och till en
stamfader i edert konungahus. Ej mindre tackar jag eder
för den trohet och bistånd, som i mig bevisat hafven
uti min regering. Alt under denna lid Gud låtit sill
rena och klara ord inkomma, och ali han också uti
limmelig måtto riket med allsköns välsignelse begåfval
hafver, såsom nu för ögonen är, derföre skola vi,
gode män och undersåtare, alla med största
lacksam-het och ödmjukhet gifva Gudi ärona.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:30:15 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/3/0215.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free