- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 3. Innehållande Lutterska tiden. Afd. 1. Gustaf I och Erik XIV /
206

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

206

Det är mig nogsamt bekant, att jag i mångas
sinne varit en hårcl konung. Men de tider skola
komma, då Sverges barn skulle vilja rifva mig upp
utur mullen, om det i deras makt stode. Dock må
jag icke blygas att bekänna mensklig svaghet och
skröplighet, ty ingen är fullkomlig och ulan bräck.
Derföre beder jag eder, alt i såsom trogne
undersåtare viljen för Kristi skull förlåta och öfverse ehvad
brist, som varit med min regering. Uppsåtet hafver
alllid varit till rikels och dess innebyggares bästa.
Mina gråa hår, min skrynkota panna bära nog vittne
om de många faror, vedervärdigheter och bekymmer,
jag under min fyrtiåra regering utstått.

Jag vet nog, alt de svenske äro snara Ull att
samlycka, sena lill att ulransaka. Jag kan ock grannt
förutse, atl många villoandar framdeles varda
uppkommande. Derföre beder och förmanar jag eder:
håller eder hardt vid Guds ord, och förkast erhvad
dermed icke öfverensstämmer. Var en öfverheten
hör-samme, sins emellan cnige. Min Hcl är snart förbi.
Ej tarfvas mig derom stjernor eller annan spådom.
Jag känner i min egen kropp tecken, ali jag snart
skall gå hädan, och för Öfvcrkonungens fötter
nedlägga och redogöra för Svea rikes härliga men
förgängliga krona. Följen mig då med edra trogna
förböner, och när jag laggt mina ögon tillsammans,
så låten milt stoft hvila i fred. Härvid sträckte han
ul sina händer, för sista gången välsignande sitt folk.
Hans gråa hår, hans fallna men dock majestätiska
utseende, tårarna, som stundom kommo honom i
ögonen, hans behagliga men nu af ålder och rörelse
darrande röst, och slutligen den tanken, att de nu skulle
för alltid förlora denne deras fader, lärare och
välgörare; allt detta väckte den djupaste rörelse hos hela
församlingen. Tårarna strömmade från hvarje öga,
och med möda kunde de hindra sina snyftningar att
förtaga ljudet af den älskade rösten. Gustaf steg upp,
och stödjande sig på sina båda äldsta söner, vandrade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:14:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/3/0216.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free