Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208
Biktfadern, magister Johannes, tillkallades och började
med en lång förmaning om tålamod. Konungen afbröt
honom och begärde i dess ställe läkemedel för en sjuk
måge och ell brinnande hufvud. Magister Johannes
grep sig an, så godt han kunde, men fåfängt. Snart
kom Le Palu, men äfven hans hjelp var förgäfves.
Gustaf sjelf skämtade så åt deras bemödande, att de
närvarande måste le deråt. Under sin sjukdom var
han annars ojemn och ofta ganska kinkig. En gång då
hertig Maguus, som var en oförarglig, men föga
duge-lig yngling, kom in, sade han: Du är mig kär, du
har aldrig förlamat mig. Han klagade en gång, att
till och med hans barn skydde honom. Drottningen
svarade då: Tåler icke så, min herre! De vilja gerna
vara här, men eders nåde förtärnas straxt och
tilltalar dem så hårdt, att de med tårar frukta sig ej
kunna vara sin fader i lag. Han hade förut, innan
sjukdomen tilltog, sjelf föreskrifvit, på hvad sätt
magister Johannes skulle bereda honom till döden. Den
23 September blef han ganska hårdt angripen, och
begärde att få bikta. Då Johannes allvarsamt och länge
förehöll honom hans menskliga ofullkomlighet, afbröt
honom konungen, sägande: Du har nu nog skärpt
lagen emot mig, del är nu tid alt med evangelium
trösta ell qvidande samvete. Sedan begick han
nattvarden, lät sätta några fångar på fri fot, och had de
närvarande förlåta, hvad ban mot dem brutit. En liten
stund derefter inkom hertig Johan, för hvilken
konungen berättade, att ban nu gjort sin trosbekännelse.
Hertigen bad honom hålla sig dervid fast och stadig.
Fadren, som ej mer förmådde tala, begärde en penna,
och skref orden: En gång säga och dervid blifva, är
hällre än hundrade gånger tala. Hans hand förmådde
ej skrifva till slut det välkända ordspråket. Hertig
Johan emottog och förvarade sedeln; dock icke lärdomen.
Hos konungen voro mest inne, utom läkarna,
magister Martinus, kyrkoherde i Uppsala, riksrådet Sten
Lejonhufvud, biktfadren magister Johannes och erkebi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
