- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 3. Innehållande Lutterska tiden. Afd. 1. Gustaf I och Erik XIV /
223

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

223

nom till Pålen. Men då förlikningen med Sigismund
ej ville lyckas, ångrade han sig 5 skref återigen och
af-rådde Johan, samt tillböd sig, att låta Per Brahe fria
till Maria Stuart för Johan och icke för Erik. Men
Johan stod fast vid sin Katrina, och Erik gaf honom
ånyo sitt bifall. Johan insåg dock, att det snart skulle
blifva krig mellan Erik och Sigismund, och att det då
blefve försent tänka på denna förbindelse. Han for
derföre hastigt öfver Dantzig för alt fira sin förmälning.
Knappt fick Erik höra detta, förrän han sände ett
ilbud efter Johan, återtog sitt gifna bifall och kallade
honom tillbaka. Häraf blef Johan något uppskrämd;
ban var dessutom missnöjd med konung Sigismund,
hvilkens bud började efterfråga hertig Magnus, och tala
om, att Anna var äldre än Katrina. Johan beslöt
derföre lyda Erik och återvända. Han hade i denna afsigt
redan stigit ombord, då ett nytt bud kom från
Sigismund. Det medförde behagligare tidningar. Johan
steg åter i land, och reste inåt Pålen utan att akta
Eriks förbud. Då han kom till pålska hofvet, fann ban
der stort behag för allas ögon, ty ban var en skön,
artig och kunnig herre, och sjelfva prinsessan Katrina
fattade mycket tycke för sin fursteliga friare. Pålska
konungen yrkade likafullt, att Johan skulle gifta sig med
den äldre systern. Flere sökte omvända Sigismund;
men förgäfves. Slutligen gick ban in till båda
prinsessorna och frågade Katrina, om hon verkeligen
önskade giftermålet med Johan. Katrina rodnade högt,
men teg. Då svarade prinsessan Anna, omtalade
systerns böjelse, och had brodern gifva efter. Sigismund
gjorde så. Det var hög tid. Kriget med Sverge var
färdigt att brista ut. Inga gäster hunno bjudas; utan
brölloppet firades ulan dröjsmål och utan prakt i Wilna
den 4 Oktober 1562. Man forskade mycket efter, att
få veta vilkoren uti giftermålskontraktet; men de höllos
hemliga. Man fick blott veta, att Johan lät stå inne
hos Sigismund Katrinas morgongåfva, som var 32,000
gyllen, hennes möderne, som var 50,000 dukater, och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:30:15 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/3/0233.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free