- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 3. Innehållande Lutterska tiden. Afd. 1. Gustaf I och Erik XIV /
229

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

229

Stockholmsboarna ryste vid åsynen af det grymma
mördandet. Det berättas att öfver hundrade steglade
kroppar sågos på Södermalmsbergen.

Emedlertid väntade alla att få se Johans eget öde.
Erik hade under dessa ohyggliga uppträden hållit sig
undan nedre vid danska gränsen, och sysselsatte sig
med rustningar till kriget. Alla Johans syskon och
anhöriga vände sig till Erik med de enträgnaste böner
om den fångna hertigens försköning, från lifsstraffet
åtminstone. Men Erik gaf dem bestämdt afslag; ban
svntes obeveklig. Inom sig tvekade ban dock. Göran
Persson rådde ifrigt till hertigens död, ett råd, som
öfverensstämde med Eriks fruktan och bat. Karl de
Mor-nay, åter, föreställde huru hertigens död skulle reta alla
slägtingarna och fördunkla konungens ära. Erik
tvekade och uppsköt den ena gången efter den audra; och
det blef slutligen afgjordt, att Johan skulle få lefva,
men i evigt fängelse. Ilan behandlades mildt.
Fängelserummet var efter tidens sed väl omsedt och
måladt, samt hade en glad och ljus utsigt öfver den
vackra Gripsholms-viken. Fångarna erhöllo böcker, bläck
och penna, vin, lorteligen allt hvad de behöfde för
sin helsa och tidens förkortande. Furstinnan fick
stundom, fast under vakt, lustvandra i slottsträdgården.
Hertigen måste blifva i sitt rum. Der salt han i 4 år.

nionde kapitlet.

HERTIG MAGNUS BLIFVER VANSINNIG.

Hertig Johans dödsdom var beseglad af ständerna,
men ännu felades underskrift af hertig Magnus.
Ehuru svag och veksinnad, var ban dock högst svår att
öfvertala härtill. Göran Persson, Hogenskild Bjelke
och Dionysius Beurreus resle fram och tillbaka i detta
ärende. Man smickrade den svaga prinsen. Erik lät
vid riksdagen öfverflytta arfsrätten till riket från Johan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:14:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/3/0239.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free