- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 3. Innehållande Lutterska tiden. Afd. 1. Gustaf I och Erik XIV /
245

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

245

att frukta hennes inflytande hos konungen; hon kunde
der störta honom. Han och hans anhängare sökte
derföre genom falska beskyllningar och mera dylikt bringa
henne i onåd, men det misslyckades. Deras elakhet
blef röjd, Erik vredgades högeligen, och om icke den
godsinta Karin sjelf bedt för dem, hade det varit förbi
ined dem och deras magt.

Hans kärlek till henne blef oföränderlig. Vackra
sommaraftnar for han med sina förtroligaste på båtar
uppåt Mälaren. Karin var då med och utgjorde
föremålet för hans uppmärksamhet och ömhet. Aftnarna
tillbringades i det gröna med sång, lekar och skämt.
Då de om qvällen rodde hem, satt Erik vid sidan af
sin Karin och betraktade aftonrodnaden och de
framblickande stjernorna, än på den klara himmelen, än i
det klara djupet, och lyssnade derunder till de sånger,
som hördes frän stränderna eller aflägsna båtar. De
uppfördes på hans befallning, ja oftast hade han sjelf
satt både ord och ton. Anda till våra dagar har en
af dessa hans egna sånger bibehållit sig, hvarur vi
vilja afskrifva några versar.

Har Karin ej land, ej stora skatter,
Så har hon dock, det jag begär;
Den kärlek, hon mig med omfattar,
Ar mig fast mer än guldet kär.

Hvar må följa sitt eget sinn;

Kär håller jag herdinnan min.

Blänker hon ej af gyllne smycke,
Så blänka dock hennes ögon skön.
Alldeles är hon i mitt tycke,
Fast hon för andra syns genien.

Hvar må följa sitt eget sinn;

Kär håller jag herdinnan min.

Den, som vill, må i luften flyga.
Mina vingar gå ej så högt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:30:15 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/3/0255.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free