- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 3. Innehållande Lutterska tiden. Afd. 1. Gustaf I och Erik XIV /
256

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

256

ralskepp samt 4000 man, deribland underamiralen Nils
Trolle, som var dränkt, och amiralen Otto Rud, som
blef fången. De öfriga danska skeppen flydde till
O-resund, de lybska till Lybeck; ingendera ville mer
hålla stånd. Af denna orsak, och emedan pesten
började visa sig bland svenskarna, förde Horn flottan till
Dalarön igen.

Erik emottog Klas Horn med synnerliga
ynnestbe-tygelser. Han skulle hålla ett högtidligt intåg i
Stockholm, liksom Jakob Bagge förut gjort, men med ännu
mera prakt. Klas Horn, hans höfdingar, ja till och
med de soldater, som deltagit i striden, blefvo rikeligt
belönade. De fallne begrofvos med stor högtidlighet;
i synnerhet Peder Baner och Sten Sture. De fingo sin
hviloplats i Uppsala kyrka, och de förnämaste i riket,
ja, sjelfva de kungliga personerna följde med i
begravningståget. Konung Erik lät uppresa öfver dem en
präktig minnesvård, och skref sjelf deras grafskrifter.
Den öfver Peder Banér lyder sålunda:

Peder Axelsson Banér, den ädla man,
Adels ära och trohet aktade han
Mer än vällust och egen välfärd,
Gods och ägor och deras värd.
Som en adelig hjelte, vig och stark,
Sökte ban de skepp af Dannemark.
Ridderligt lät han sin flagga flyga,
De fångna skepp skola det betyga.
Tappert alt strida, det var hans sed.
Der striden var starkast, der var ban med.
De svenska förde han troligen an.
På Svanen var ban en höfvitsmän.
Den dag hans hufvud lades nid,
De svenske gåfvo sig illa dervid.
Gudi hafver han offrat sin själ,
För Sverge föll ha:, och är nu säll.
Så hedrade och belönade Erik sina trogna män;
de danska fångarna blefvo ej så ädelmodigt behandlade.
Danskarna hade gifvit ut en smädevisa, der på titelbla-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:30:15 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/3/0266.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free