Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
258
sande eller nödvändigt, att konung Erik vågade’ sig
personligt mot en underhöfding. Han for tillbaka till
Orrebolm, men hären under Nils Boje tågade till
War-berg; hertig Karl, nu 15 år gammal, följde, som
anförare för artilleriet. Danskarna uppfordrades flere
gånger, men gåfvo stolta svar. Då började svenskarna att
beskjuta staden både med kulor och fyrbollar. I
början släckte danskarna elden, men det var stark blåst;
frampå natten grepo lågorna oemotståndligt kring sig.
Svenskarna, som först morgonen derpå ämnat storma,
begagnade tillfället och angrepo staden häftigt.
Danskarna försvarade sig tappert, kastade fyrkransar, stenar
och sjudhett vatten på dem. Kanhända hade det
lyckats att afslå stormen, om ej den unga hertig Karl
varit närvarande. Han uppmuntrade svenskarna med ord
och efterdöme, och ändteligen efter fem timmars strid
kommo de upp på vallarna; det var just klockan 8 d.
28 Augusti. Staden plundrades och brändes. Allt
stridbart manfolk nedhöggs, utom 150 tyska, skottska
och franska knektar, som ingingo i svensk tjenst. Bland
dessa var den fransyska adelsmannen, Pontus De la
Gardie, då kapten för en del af dessa soldater, sedan
en lycklig svensk härförare och stamfader för den
ryktbara ätten De la Gardie.
Warbergs slott var ännu i danskarnas händer. D.
10 September började det belägras, den 13 beskjutas,
den 14 uppfordrades det 5 men fåfängt. Skjutningen
fortsattes till den 15, klockan 10 förmiddagen 5 då lupo
svenskarna till storms. I tre timmar försvarade
danskarna sig; slutligen blefvo de öfvermannade och
allesammans nedhuggna, förutan några bland
höfvidsmän-nerna, som flydde in i frustugan och skonades för
qvinnornas böner och tårar. På slottet fingo svenskarna
stort byte, ty folket från landet deromkring hade dit—
fört alla sina dyrbarheter. Karl de Mornay
förordnades till slottshöfdinge, och lät straxt åter iståndsätta de
nedskjutna murarna.
Om en kort tid kom Daniel Rantzow, troende att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
