- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 3. Innehållande Lutterska tiden. Afd. 1. Gustaf I och Erik XIV /
277

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

277

erbjudit om hans tapperhet i slaget vid Svarlerå. Jag
hoppas, skrifver ban, en gång försvara mig
med annat än bref och sigill. Gamle herr Svante
var troligen oskyldig; att sönerna efter 1566 tänkt på
uppror, ehuru ännu utan någon bestämd plan, det är
sannolikt. Att de blefvo dömda på svaga eller inga
skäl, det är säkert.

TJUGONBE3JUNBE KAPITLET.

OM STUREMORDEN.

Under denna rättegång kom Jakob Hästsko en gång
upp på slottet och talade med Erik derom. Hästsko
sade då: Nådige herre! gå endast varliga Ull väga,
så hafven i lagligen Nils Stures hufvud mellan hans
fötter-, ty cn förrädare är han, och det är visst. Men
låt icke upphetsa eders majestät af hvarken hög eller
låg, ty edra ovänner begära ej bättre än våldförning.
Konungen svarade: Jag är som en orm i en myrstack
med det packet, och jag får akta mig, alt de ej göra
kol på mig. Göran och hans anhang, som ville störta
herrarna, hindrade sedan alla förståndiga och ansedda
män att tala vid Erik, på det ej denne skulle hejdas
och herrarna räddas. Den olyckliga konungens sinne
kastades emedlertid fram och tillbaka, än plågadt af
misstankar ända till raseri, än rördt af samvete och
medlidande ända till att förlåta de anklagade. Den 22
Maj skref han verkligen till Svante Sture, och sade sig
vara öfvertygad om hans oskuld. Jiådas ovänner hade
tillställt hela missförståndet. Erik skulle nog skaffa
herr Svante rätt. Karin Månsdotter fick äfven tillstånd
att trösta fru Märta med hopp om ett godt slut på
saken. Herr Svantes och lians frus glädje blef stor,
men ej långvarig. Göt an Persson och
misstänksamheten fingo åter magt med Erik; och de fångne blefvo
sittande, der de suto.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:30:15 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/3/0287.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free